smyga – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of smyga

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivesmyga
Presentsmyger
Pastsmög
Imperativesmyg
Supinesmugit

Verbs conjugated like 'smyga'

ansmyga, anstryka, avbryta, avflyga, avsjunga, avsmyga, bestryka, bortflyga, bortsluta, bottenfrysa, bryta, djupfrysa, drypa, eftersmyga, flyga, flyta, fogstryka, frambryta, frysa, förflyga, etc. (List truncated at 20 verbs)

Verbs similar to 'smyga'

ansmyga, avsmyga, dryga, flyga, insmyga, maga, miga, mygla, myra, mysa,

Translations

  • creep, to move slowly and quietly in a particular direction
  • creep, to move in a stealthy or secret manner
  • nose, to move cautiously
  • pussyfoot, to move silently
  • sneak, to creep
  • steal, to move silently

    • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Han smög sig upp ur kabyssen.
    • Jag smög mej fram förstås och sköt en— och alla de andra satt stilla.
    • Han lärde mig grönländarnas sätt att smyga på säl, att locka ejder och trutar— ty av en truts vingpennor skär man de starkaste tafsarna för fiskkrokar.

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. smiugha, sv. dial. smjug, smya, smuga m. m.; jfr dan. o. nor. smyge, fvn. smjúga (nor. dial. smjuga), mht. smiegen (t. schmiegen), feng. smūgan, till den rot som äv. föreligger i kyrkslav. smykati sę, släpa sig bort, lit. smùkti, smyga bort, o. lett. smaugs, smal. — Jfr ISMUGSKLÄDER, SMOCK, sbst.3, SMUCK, adj., SMUG, SMUGA, sbst., SMUGGLA, SMUTTA, v.1, SMYG, sbst.1—2, SMYGA, sbst., SMYGE, SMYGER, SMYLA, v.2, SMÅG, ngt ringformigt, SMÅGNA, SMÖJA
    2. till SMYG, sbst.2 References: 1 2
    3. From Old Swedish smiūgha, from Old Norse smjúga, from Proto-Germanic *smeuganą, from Proto-Indo-European *(s)mewk-. See: Proto-Germanic '*smeuganą'.

    Verbs referencing "smyga"

    English smuggle, German, old spelling schmuggeln.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: smygande

    Indicative

    Present

    jagsmyger
    dusmyger
    han;honsmyger
    vismyga
    nismyga
    desmyga

    Perfect

    jaghar smugit
    duhar smugit
    han;honhar smugit
    viha smugit
    niha smugit
    deha smugit

    Past

    jagsmög
    dusmög
    han;honsmög
    vismögo
    nismögo
    desmögo

    Pluperfect

    jaghade smugit
    duhade smugit
    han;honhade smugit
    vihade smugit
    nihade smugit
    dehade smugit

    Future

    jagskulle smyga
    duskulle smyga
    han;honskulle smyga
    viskola smyga
    niskola smyga
    deskola smyga

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) smugit
    duskulle ha(va) smugit
    han;honskulle ha(va) smugit
    viskola ha(va) smugit
    niskola ha(va) smugit
    deskola ha(va) smugit

    Conjunctive

    Present

    jagmå smyga
    dumå smyga
    han;honmå smyga
    vimå smyga
    nimå smyga
    demå smyga

    Perfect

    jagmå ha(va) smugit
    dumå ha(va) smugit
    han;honmå ha(va) smugit
    vimå ha(va) smugit
    nimå ha(va) smugit
    demå ha(va) smugit

    Past

    jagskulle smyga
    duskulle smyga
    han;honskulle smyga
    viskulle smyga
    niskulle smyga
    deskulle smyga

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) smugit
    duskulle ha(va) smugit
    han;honskulle ha(va) smugit
    viskulle ha(va) smugit
    niskulle ha(va) smugit
    deskulle ha(va) smugit

    Conditional

    Present

    jagskulle smyga
    duskulle smyga
    han;honskulle smyga
    viskulle smyga
    niskulle smyga
    deskulle smyga

    Perfect

    jagskulle ha(va) smugit
    duskulle ha(va) smugit
    han;honskulle ha(va) smugit
    viskulle ha(va) smugit
    niskulle ha(va) smugit
    deskulle ha(va) smugit

    Imperative

    dusmyg
    viLåt oss smyga
    nismyg

    Swedish Dialects of Finland