In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | mysa |
| Present | myser |
| Past | myste |
| Imperative | mys |
| Supine | myst |
Verbs conjugated like 'mysa'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'mysa'
hysa,
lysa,
masa,
mesa,
mosa,
myra,
myska,
nysa,
pysa,
rysa,
Translations
Synonyms & Antonyms
Additional Information
Etymology
1. jfr dan. o. nor.
myse, knipa hop ögonen, kisa; rotbesläktat med gr. μύειν, sluta ögonen l. läpparna (jfr MYOP); jfr MYSSLA, v.
2, MYSTRA, MYST. — Jfr MESA, v.
1 References:
1
2. Attested since 1640. From Danish myse (“squint”) and Norwegian myse (“squint”), ultimately related to Ancient Greek μύω (múō, “to close ones lips/eyes”) and μυωπία (myopía, “near-sightedness; myopia”) and English myopic. Compare myssla (“to whistle; to squeak”, archaic, dialectal). See: Danish '
myse', English '
myopic'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.