In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | ryta |
| Present | ryter |
| Past | röt |
| Imperative | ryt |
| Supine | rutit |
Verbs conjugated like 'ryta'
ansmyga,
anstryka,
avbryta,
avflyga,
avsjunga,
avsmyga,
bestryka,
bortflyga,
bortsluta,
bottenfrysa,
bryta,
djupfrysa,
drypa,
eftersmyga,
flyga,
flyta,
fogstryka,
frambryta,
frysa,
förflyga, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'ryta'
bryta,
byta,
rata,
räta,
reta,
rita,
rota,
ruta,
rya,
ryka,
Translations
bellow, to make a noise like the deep roar of a large animal
roar, to make loud, deep cry of emotion
roar, of animals, to make a loud deep noise
Sample Sentences
-
Lejonet röt (The lion roared)
-
rytande befäl (bawling commanders / commanders bawling)
-
"Ut!", röt han. "Försvinn!" ("Out!", he yelled. "Get lost!")
-
ryta order (bark orders)
Additional Information
ryta ge ifrån sig ett kraftigt hotande ljud
[A/x ryter]
Engelsk översättning
roar, bellow
Exempel
han slog näven i bordet och röt till---he hit the table with his fist and bellowed
rytande lejon---roaring lion
Etymology
1. fsv. ryta, sv. dial. ryta, ruta m. m., motsv. d. dial. ryde, böla, nor. dial. rjota, isl. hrjóta; av ett germ. hreutan, i avljudsförh. till fht. (h)rūzzan (t. dial. rūssen, böla, snarka m. m.), mnl. rūten, surra, brumma (holl. ruiten, kvittra m. m.), feng. hrūtan, snarka, eka (ä. eng. o. eng. dial. rout); sannol. besläktat med SKRYTA o. möjl. med RÖTA, böla, råma References:
1 2
2. From Old Swedish riūta, rȳta, from Old Norse hrjóta, from Proto-Germanic *hreutaną. See: Old Swedish '
riuta', Proto-Germanic '
*hreutaną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.