Etymology
1. sv. dial. gorma, gräla, tala högljudt, gråta, motsv. nor. gorma (garma), vråla; möjl. besläktat med sanskr. gharghara, knastrande, rassel
2. jfr sv. dial. gårm, röra i smutsen, hopgormä, blanda ihop, röra ihop, nor. gurma, gurme, grumla, röra upp, äta långsamt, gurma i seg, proppa i sig, ävensom sv. dial. gåra (gorra) i sej, proppa i sig; jfr GORM, sbst.
2
3. jfr nor. gjørme, grums, oklarhet i luften; jfr GORMA, v.
2 References:
1 2 3
4. From *ǵh₂r-, zero grade of Proto-Indo-European *ǵeh₂r- (“to shout, call”).
5. Cognate with Old English caru (“sorrow”), Latin garriō (“chatter”), Ancient Greek γῆρυς (gêrus, “voice, speech”), Khotanese [script needed] (ysār-, “to sing”).
6. Arguably related to Old Norse garmr (“dog”) and Sanskrit घर्घर (gharghara, “crackling, rattling”). See: Latin '
garriō'.
Verbs referencing "gorma"
Finnish with old forms
kurmottaa.