hugga – Swedish verb conjugation

All Forms

Infinitive	hugga
Present	hugger
Past	högg
Imperative	hugg
Supine	huggit

Translations

axe, fell or chop

knife, to use a knife to injure or kill

slash, to make a broad cut with an edged weapon

Synonyms & Antonyms

Synonyms

nafsa

nappa, bita

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. fsv. hugga, av ä. hǫggva, av urnord. haggwan, motsv. d. hugge, isl. hǫggva, fsax. hauwan, mnl. o. holl. houwen, fht. houwan, t. hauen, feng. hēawan, eng. hew, samt med svag böjning fht. houwōn, mht. houwen; besläktat med fslav. kovati, smida, slåss, strida, lett. kaut, slå ihjäl, lit. káuti, slå, smida, kämpa, ävensom med lat. cudere, smida, slå, mir. cūad, slå, kämpa. — Jfr HUGST, HYGGE, ävensom HÖ
2. liksom d. hugge efter eng. hook, haka (fast) (jfr HUK, sbst.1), med anslutning till HUGGA, v.1 References: 1 2
3. From Old Swedish hugga, from Old Norse hǫggva, from Proto-Germanic *hawwaną, from Proto-Indo-European *kowH-. See: Old Swedish 'hugga', Proto-Germanic '*hawwaną'.

Verbs referencing "hugga"

English hew, Old English heawan, Icelandic höggva, Danish hugge.

Cognates

-

Gerund: huggande

Indicative

Conjunctive

Conditional

Imperative

du	hugg
vi	Låt oss hugga
ni	hugg

Examples in Swedish Dialects in Finland

hugga (st.v.)
hɷgg (norra Österbotten, Oravais ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB, Kvevlax ÖB, Björköby ÖB, Replot ÖB, Korsholm ÖB, Vittisbofjärd SK, västra Åboland, Strömfors NL, Pyttis NL), hygg (Korsholm ÖB, Solf ÖB), hugg (Solf ÖB, södra Österbotten, Satakunta, Nagu ÅB, Lappträsk NL, Strömfors NL), hugg(a) (Åland, Sibbo NL, Borgå NL, Pernå NL, Liljendal NL, Mörskom NL), hɷgg(a) (östra Åland, östra Åboland, västra Nyland, mellersta Nyland), ɷgg(a) (västra Nyland), högg, hɷddji (Kimito ÅB, Hitis ÅB), höddji (Korsholm ÖB, Malax ÖB, Petalax ÖB, Korsnäs ÖB), huddji (Bergö ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Övermark ÖB, Närpes ÖB, Tjöck ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB, Sastmola SK, Vittisbofjärd SK), huggi (Borgå NL), hɷggi (Tenala NL), høgg, hⱸgg
; pt. sup. (norra Österbotten, Oravais ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB, Kvevlax ÖB, Korsholm ÖB, Kimito ÅB, Dragsfjärd ÅB, Västanfjärd ÅB, Hitis ÅB, Snappertuna NL, Karis NL) el. (Vittisbofjärd SK, Pargas ÅB, Bromarv NL, Tenala NL, Snappertuna NL, Sjundeå NL, Kyrkslätt NL, Helsinge NL) el. (Kökar ÅL, Iniö ÅB, Houtskär ÅB) el. (Kumlinge ÅL, Brändö ÅL) , pt. sup. (Geta ÅL) , pt. sup. (Nagu ÅB, Sibbo NL, Mörskom NL, Strömfors NL) , pt. sup. (Helsinge NL) el. (Strömfors NL) oregelb. ; (norra Österbotten, Vörå ÖB, Kumlinge ÅL, Hitis ÅB, Tenala NL, Snappertuna NL, Borgå NL, Pernå NL, Pyttis NL) .
Examples

• di som ska va i stamnⱸ o hugg (Malax ÖB)
• dom högg fiskan i nakkan (Lappfjärd ÖB)
• kändär tu me änn såm du huggd me kni:vn? (Sibbo NL)
• ha hɷggd sⱸ i fɷ:tn (Esse ÖB, Närpes ÖB, Kumlinge ÅL, Bromarv NL, Liljendal NL)
• vi ska hɷgg ø:ga i: an (:hål mitt i kvarnstenen) (Oravais ÖB)
• gobbar som sku hugg ho:ḷ (Finström ÅL)
• huggjä:rne nytjas bara ti hugg håḷär me: (Nagu ÅB)
• man höggd skurun i björtjin (Strömfors NL)
• hoggär da:g å natt, få:r int lö:st in e:nda tveit (:spån) (Replot ÖB, allm.)
• dⱸ ⱸ huggi som stukki (:kommer på ett ut o.d.) (Saltvik ÅL)
• no hɷgg to! (:nå låt gå!) (Öja ÖB, norra Österbotten)
• tⱸr hɷggär u:t inʼ bärgsⱹa:ŋg (Houtskär ÅB)
• bⱸkkin hɷggär ganska loŋkt u:t at där ⱸ nɷ: sva:kt (Tenala NL)
• tåm huggdist me kni:var (Sibbo NL)
• men ka:rn to: ti kni:vn å huggd ånå i vädärkäringin (:virvelvinden; FD VII.4: 221) å så slapp han frå:n henna (Sibbo NL)
• jä:rnkro:kin huggis fast i mä:rlån (Nagu ÅB)
• to ⱸr ⱸ fä:dit ti hɷgg (:fälla tjärvedsträna) sa:n po vintrⱸ bakⱸt (Nedervetil ÖB)
• ja mä:ra ja skɷ lⱸta hɷgg u:tstsifti i vintär (Esse ÖB)
• ⱸ a vari toḷɷn ɷpplⱸgɷ (:mängd av snö på träden) i skoɷjin i vinttär so an a int vila fo na hɷddji (Korsholm ÖB)
• ti högg i vinʼtras po Fḷakkanʼ tⱸi (Kumlinge ÅL)
• man hɷggd skɷ:gin förr (Bromarv NL)
• hanʼ fikk inʼt hɷgg övvär ṣṭakklɷ:dä (Kumlinge ÅL)
• ha ska hɷgg skakɷltjⱸppi to a si:r a (Terjärv ÖB, allm.)
• vi a viri o hɷggd ny: trø:där (:rafter) ti bɷ:dta:tsi (Esse ÖB)
• (torparna) va me: i skɷ:gin då: o högg ve:d (Hammarland ÅL)
• gra:nve:din ba:ra sprakka do-n va hɷggdär i ne:danⱸ (Hitis ÅB)
• dⱸn da:n hɷggd ja fammn (:en famn ved) (Tenala NL)
• vi få:r tjø:r hⱸim lø:vbrotɷna ɷt vintrin o hɷgg døm ti vⱸd (Vörå ÖB)
• hä:r ä iŋginʼ ve:d inʼnʼä, hanʼ sku ha gott u:t o hɷddjä (Kumlinge ÅL)
• an fikk iŋga hɷgg viⱸ:d faskasti:sda:jen (Hitis ÅB)
• dåm hoggd den (:sängen) ti ve:d (Snappertuna NL)
• ja sko bo:rd hogg tjyti å ko:k gryö:nkoå:ln (Pyttis NL)
• hɷgg vⱸdⱸ ot fa:n (Nedervetil ÖB)
• di fie: so brottom so di högg ɷå:v sⱸltampan mⱸ värjor, ryssän, o so räid di mⱸ fɷll fa:ṭ frɷå:n tjörkbakkan (Närpes ÖB)
• la dⱸ ta:n ⱸlɷ hyggä(r) ja hɷvɷ å: dⱸ (Solf ÖB)
• li:te men vä:lmeint, sa vagnsmakarn nä:r han huggd näsan å: sme:dn (Sibbo NL)
• lang kḷöuvar fi ti (:korna) tå di hadd o:passli bå:se å tå måsta a hogg å:v döm (Pedersöre ÖB)
• så hoggd dåm tå:nåna å: ota den andär (Helsinge NL)
• (grenar) såm huggis lö:st frå:n gränen (Nagu ÅB)
• man högg ne:r loŋŋa baŋŋar (:grenar, ur lövträden) (Saltvik ÅL)
• mⱸn vi högg u:t (sänkstenarna, i sälnät) om hyø:stan so di fie: ga ti botⱸns (Närpes ÖB)
• an hɷggd i på:k ɷt si (Vörå ÖB)
• an högg dra:jⱸ i stokkan (Lappfjärd ÖB)
• hanʼ ä hännan va:r ḍa:g o hɷggär ṣṭⱸin ti tjörrgoḷinʼ (Kumlinge ÅL)
• ta:ksparrana ä huggi fy:rkantå tåm (Nagu ÅB)
• (bjuren i båtstäven) höggⱸs ihɷ:p i bḷa:dskarv mⱸ ha:ka pⱺ: (Finström ÅL)
• han tykkt än-n hadd huggi te:l lögn såm sku ståpp (:förslå) (Nagu ÅB)
• när inʼ hɷggd opp tjimbar ṭi tɷnʼnʼtjä:ḷḍ (Kumlinge ÅL)
• di bru:ka förr i vä:dⱸ hɷgg u:r in stokk (Esse ÖB)
• bigagnas såm in greip ti hugg skaḷmana in i haḷmin (Nagu ÅB)
• sⱺ hɷggd dom ⱺpp som dom kalʼlʼa för stikur ⱸ vattnⱸ (Houtskär ÅB)
• hästn hoggär ett gräsi (:nafsar åt sig gräs under gång) (Esse ÖB)
• bru:kar hugg i tre: (Lemland ÅL)
• när hanʼ fikk tjärvanʼ so hɷggd inʼ (:ormen) i ha:ndän (Kumlinge ÅL)
• rakkan ä lönsk, den si:r lu:när u:t men me sama kann den hogg (Sjundeå NL)
• hanʼ ⱸina korppinʼ hɷggär intt ø:ga u:r hanʼ andär intt (Iniö ÅB, allm.)
• hä va: ⱸin stɷ:r jäddⱺ som hɷggd i: (Kumlinge ÅL)
• (höken) hɷggd inn all klɷ:nan (Karis NL)
• dän huggs o bi:ts (Saltvik ÅL)
• varjin högg an (:pojken) mⱸ samm (Närpes ÖB)
• (stora tandhjulet i kastmaskinen) huggär me tändrena si:n i lilltannju:ḷes tändär (Nagu ÅB)
• an villd hogg eftär dåm (:var ivrig flickjägare) (Snappertuna NL)
• ätin å hoggin i: är, it är e be:n i: on (:i pannkakan) (Snappertuna NL)
• (vinden) högg omm ti sydɷ:st (Kökar ÅL)
• hä hɷggär o hä spe:lar i huvvä (Kumlinge ÅL)
• he hoggär til ståndom i beine (Esse ÖB)
• haldⱸ hɷggär i ryggin (Pargas ÅB)