Etymology
1. fsv. stryka; jfr fd. strykæ, stryge (d. stryge), nor.
stryke, fvn. strjúka (nor. dial. strjuka); till den utvidgning av roten i STARRA, som äv. föreligger i fslav. struźǫati, skava, lett. strugains, randig, gr. στρεύγομαι, förlorar krafterna; jfr äv. mlt., mnl. strīhen, fht. strīhhan osv. (se STREICHGARN, STREJK), till en annan utvidgning av roten i STARRA; jfr äv. fvn. strýkja, strýkva, avledn. av strjúka (se ovan); formerna med
-i(j)- åtm. delvis av mlt. strīken; ordet är i många bet. översättningslån av l. i varje fall (starkt) påverkat av mlt. strīken l. nl.
strijken l. (i sht) t.
streichen. — Jfr STRUKA, -STRYK, STRYKA, sbst., -STRYVA, STRÅK, sbst.
2, STRÅKA, sbst.
2 References:
1
2. From Old Swedish strȳka, from Old Norse strjúka, from Proto-Germanic *streukaną. See: Proto-Germanic '
*streukaną'.
Verbs referencing "stryka"
Danish
stryge, Finnish with old forms
ryykätä.