In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | sura |
| Present | surar |
| Past | surade |
| Imperative | sura |
| Supine | surat |
Verbs conjugated like 'sura'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'sura'
kura,
lura,
mura,
såra,
sära,
sira,
skura,
stura,
suga,
sula,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Vad går du här ensam omkring och surar för? frågade honom en gammal apa, som satt för sig själv och knäckte nötter. ("Why are you here alone sulking? he was asked by an old monkey, sitting by himself cracking nuts.
-
"Most likely he was sulking because she had told him to be ashamed of himself.") [1920, August Strindberg, Efterslåtter:]
-
Det var inte länge sedan [han] framstod som en arrogant diva med taskigt humör, en dålig förlorare som surade över en missad tiometersputt,... ("It was not long ago that he was seen as an arrogant diva with a bad temper, a poor loser who would sulk if he missed a ten-meterputt, ...") [2000, Roger Borgelid, Svenska Dagbladet - Människan bakom miljonleendet:]
Additional Information
Etymology
1. jfr d. sure, göra sur, bli sur, surna, sura, lt. sūren, mnl. sūren (nl. zuren), fht. sūrēn (mht. sūren, t. sauern), eng. sour, alla med bet.: bli sur, surna; avledn. av SUR, adj. References:
1
2. Derivation of adjective sur.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.