suga – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of suga

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivesuga
Presentsuger
Pastsög
Imperativesug
Supinesugit

Verbs conjugated like 'suga'

anbjuda, anhugga, anljuda, ansjuda, avhugga, avljuda, avljuga, avnjuta, avsjuda, avsuga, behugga, beljuga, besjunga, bjuda, blodsuga, dammsuga, duga, efterljuda, eftersjunga, erbjuda, etc. (List truncated at 20 verbs)

Verbs similar to 'suga'

buga, duga, huga, såga, säga, sega, siga, sula, supa, sura,

Translations

  • suck, (transitive) to use the mouth to pull in (liquid etc)
  • suck, colloquial: term of general disparagement

    • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    ta
    taga, fatta, fånga

    Sample Sentences

    • Ta en klunk från min blåsa. Sug på den. - Nej, tack. Jag jobbar. - Inte ? (Quasi)

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. suga; motsv. fd. sughe (d. suge), nor. suge, fvn. súga, mnl. sūghen (nl. zuigen), fht. sūgan, mht. sūgen (t. saugen), feng. sūgan; rotbesläktat med lat. sucus, saft (se SUCKET); äv. avlägset rotbesläktat med lat. sugere, suga, feng. sūcan (eng. suck), o. möjl. med sv. dial. såka (in), suga (in), sannol. äv. med SOMA, sbst.1, SOTTA; i bet. 18 av t. säugen, eg.: låta suga, ge di, ablaktera, av fht. sougen, mht. sougen, söugen, (jfr mlt. sögen, motsv. mnl. sōghen (nl. zogen), dets.), kausativum till t. saugen, suga (se ovan). — Jfr SUG, sbst.1, SUGA, sbst.1, 2, SUGEN, SUGGA, SUGGILLERA, SÅG, sankt ställe References: 1
    2. From Old Swedish sūgha, from Old Norse súga, from Proto-Germanic *sūganą, from Proto-Indo-European *sug-, *suk-. The sense "to be inferior" is a semantic loan from English suck. See: Old Swedish 'sugha', Proto-Germanic '*sūganą'.

    Verbs referencing "suga"

    Alemannic German suuge.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: sugande

    Indicative

    Present

    jagsuger
    dusuger
    han;honsuger
    visuga
    nisuga
    desuga

    Perfect

    jaghar sugit
    duhar sugit
    han;honhar sugit
    viha sugit
    niha sugit
    deha sugit

    Past

    jagsög
    dusög
    han;honsög
    visögo
    nisögo
    desögo

    Pluperfect

    jaghade sugit
    duhade sugit
    han;honhade sugit
    vihade sugit
    nihade sugit
    dehade sugit

    Future

    jagskulle suga
    duskulle suga
    han;honskulle suga
    viskola suga
    niskola suga
    deskola suga

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) sugit
    duskulle ha(va) sugit
    han;honskulle ha(va) sugit
    viskola ha(va) sugit
    niskola ha(va) sugit
    deskola ha(va) sugit

    Conjunctive

    Present

    jagmå suga
    dumå suga
    han;honmå suga
    vimå suga
    nimå suga
    demå suga

    Perfect

    jagmå ha(va) sugit
    dumå ha(va) sugit
    han;honmå ha(va) sugit
    vimå ha(va) sugit
    nimå ha(va) sugit
    demå ha(va) sugit

    Past

    jagskulle suga
    duskulle suga
    han;honskulle suga
    viskulle suga
    niskulle suga
    deskulle suga

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) sugit
    duskulle ha(va) sugit
    han;honskulle ha(va) sugit
    viskulle ha(va) sugit
    niskulle ha(va) sugit
    deskulle ha(va) sugit

    Conditional

    Present

    jagskulle suga
    duskulle suga
    han;honskulle suga
    viskulle suga
    niskulle suga
    deskulle suga

    Perfect

    jagskulle ha(va) sugit
    duskulle ha(va) sugit
    han;honskulle ha(va) sugit
    viskulle ha(va) sugit
    niskulle ha(va) sugit
    deskulle ha(va) sugit

    Imperative

    dusug
    viLåt oss suga
    nisug

    Swedish Dialects of Finland