Etymology
1. sv. dial. skura; till SKUR, sbst.
3, o. SKURA, sbst.
4 — Jfr SKÅRA, skära fsv. skura; jfr d.
skure, nor. dial. skura, mlt. schǖren, mht. schiuren, schūren (t. scheuern, t. dial. schuren), mnl. o. holl. schuren; möjl. i avljudsförh. till fvn. skora, gnaga, mht. schorn, skrapa samman, sopa, feng.
scorian, avslå (anbud), till den rot som föreligger i sanskr. skunōti, sliter, petar. — Jfr SKRUPENS, SKUR, sbst.
2, SKURA, v.
4, SKURIGLA sv. dial. (Gotl.) skura; jfr ä. d.
skure bort, skura bort; möjl. eg. bildl. anv. av SKURA, v.
3, med tanke på att tjäran vid vräkningen renades gm att medföljande vatten slogs bort References:
1 2 3 4
2. Probably from Old French escurer. Cognate of English scour, Danish skure, Norwegian Nynorsk skura, Dutch schuren, German scheuern. Possibly related to German schüren, Old English sċorian. See: English '
scour', Danish '
skure', Norwegian, nynorsk '
skura', Dutch '
schuren', German, old spelling '
scheuern', German, old spelling '
schüren'.
Verbs referencing "skura"
English
scour, Finnish with old forms
kuurata.