Etymology
1. sv. dial. snida (med stark o. svag böjning); jfr d. snide, fvn. sníða, nor. dial. snida, fsax. snīda, mlt. snīden, mnl. snīden (nl. snijden), ffris. snītha, fht. snīdan (t. schneiden), feng. snīþa, samtliga med stark (o. svag) böjning. — Jfr SNED, sbst.
1—4, SNEDA, v.
1—2, SNEDIG, adj.
1—2, SNICKA, SNID, SNIDA, sbst., SNIDA, v.
2, SNIDBART, SNIDE, sbst.
2, SNITSA, SNITTA, v.
2. sannol. ”uppsnyggning” av SNAJDA (under anslutning till SNIDA v.
1, l. utifrån missuppfattningen att SNAJDA återgår på ett eng. snide); jfr SNIDARE, sbst.
2 References:
1 2
3. From Old Swedish snēdha, snētha, snīþa, from Old Norse sníða, from Proto-Germanic *snīþaną, from Proto-Indo-European *sneyt- (“to cut”). Compare Icelandic sníða, Dutch snijden, German schneiden, dialectal English snithe. See: Proto-Germanic '
*snīþaną', Icelandic '
sníða', Dutch '
snijden', German, old spelling '
schneiden'.
Verbs referencing "snida"
German, old spelling
schneiden, Icelandic
sníða, English
snithe.