Etymology
1. runsv. vita (pr. sg. 1 pers. væit, ipf. sg. 3 pers. vissi), fsv.
vita, veta (pr. sg. 1 o. 3 pers. vet, ipf. visse, viste); motsv. fd. witæ (d. vide), fvn., nyisl.
vita (nor. vite), got., fsax.
witan (mlt. wet(t)en, lt. weten), mnl., nl.
weten, ffris. wita, fht. wiʒ(ʒ)an (mht. wiʒʒen, t.
wissen), feng.
witan (ä. eng. wit); preterito-presentiskt verb med ursprunglig perfektbet. hos pr., eg.: ha sett, motsv. gr. οἶδα, fkyrkoslav. vědě, sanskr. véda, jag vet, till den rot som äv. föreligger i t. ex. lat. videre, se, gr. εἰδoν, jag såg, fkyrkoslav. viděti, se; formen
visste för ä.
visse är en analogibildning. — Jfr AVI, sbst., ENVETEN, HISTORIA, IDÉ, MEDVETANDE, sbst. o. adj., MEDVETEN, OVETLIG, REVIDERA, RIGVEDISK, TRAPETSOID, VEDA, sbst., VEDETT, VEDUTA, VETA, sbst.
1, 2, v.
2, VETENSKAP, VETERLIG, VETT, VETTA, v.
3, VETTVILLING, VIDEO, VIDETUR, VIDIMUS, VIDISSE, VIS, adj.
1, VITA, v.
4 fsv.
veta; motsv. fd. vetæ (ä. d.
vide), fvn., nyisl.
veita, ffris. weta, fht. (gi)weiʒ(ʒ)en; jfr sanskr. vedáyati; kausativbildning till VETA, v.
1, med grundbet.: låta se, visa; ordets böjn. i nysv. beror på sammanblandning med (l. anslutning till) VETA, v.
1 — Jfr VETTE References:
1 2
2. From Old Swedish vita, from Old Norse vita, from Proto-Germanic *witaną, ultimately from Proto-Indo-European *weyd- (“see”). See: Old Swedish '
vita', Old Norse '
vita', Proto-Germanic '
*witaną'.
Verbs referencing "veta"
English
wit, German, old spelling
wissen, Danish
vide, Middle English
witen.