syfta – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of syfta

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivesyfta
Presentsyftar
Pastsyftade
Imperativesyfta
Supinesyftat

Translations

  • refer, to allude to (grammar term)

    • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Det nya receptet syftar till att göra kebabsåsen krämigare. (The new recipe aims to make the kebab sauce creamier.)
    • Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter är i rörelse, som syftar till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet. (It is without doubt true, that also in our time forces are in motion, which aim to remove the longing for a life in spiritual fulfilment.)
    • När jag talar om måltidens krämighet så är deras kebabsås jag syftar på. (When I talk of the creaminess of the meal, it's their kebab sauce I'm referring to.)
    • Hon syftade med pennan för att kontrollera perspektivet. (She aimed with her pen to examine the perspective.)

    Additional Information

    Etymology

    1. sv. dial. sifta, syfta, söfta, sikta, syfta; ombildning av SIKTA, v.1; övergången -kt->-ft- beror sannol. på inflytande från växlingen kt: ft i sådana ordpar som HÄKTA, v.1: HÄFTA, v., LYKTA, sbst.2: LYFTA, sbst.2; beträffande labialiseringen av i till y framför f jfr GRIFFEL: GRYFFEL. SKIKTA: SKIFTA, v.1 — Jfr SYFTE, sbst.1 fsv. sypta, rycka, motsv. fvn. svipta, kasta, beröva, rycka samman, sypta, beröva, nor. nn. svifte, syfte, hålla i svängande rörelse, svänga, rensa säd gm skakning; jfr äv. sv. dial. syfta, fukta; formen med y beror på ljudlagsenlig utveckling av i framför v; i avljudsförh. till SVEPA, v.1 — Jfr SVIFTA, v.1, SYFT, SYFTE, sbst.2 References: 1 2
    2. Derived from sikta, used with -f- (sifta, söfta, syfta) since 1633.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: syftande

    Indicative

    Present

    jagsyftar
    dusyftar
    han;honsyftar
    visyfta
    nisyfta
    desyfta

    Perfect

    jaghar syftat
    duhar syftat
    han;honhar syftat
    viha syftat
    niha syftat
    deha syftat

    Past

    jagsyftade
    dusyftade
    han;honsyftade
    visyftade
    nisyftade
    desyftade

    Pluperfect

    jaghade syftat
    duhade syftat
    han;honhade syftat
    vihade syftat
    nihade syftat
    dehade syftat

    Future

    jagskulle syfta
    duskulle syfta
    han;honskulle syfta
    viskola syfta
    niskola syfta
    deskola syfta

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) syftat
    duskulle ha(va) syftat
    han;honskulle ha(va) syftat
    viskola ha(va) syftat
    niskola ha(va) syftat
    deskola ha(va) syftat

    Conjunctive

    Present

    jagmå syfta
    dumå syfta
    han;honmå syfta
    vimå syfta
    nimå syfta
    demå syfta

    Perfect

    jagmå ha(va) syftat
    dumå ha(va) syftat
    han;honmå ha(va) syftat
    vimå ha(va) syftat
    nimå ha(va) syftat
    demå ha(va) syftat

    Past

    jagskulle syfta
    duskulle syfta
    han;honskulle syfta
    viskulle syfta
    niskulle syfta
    deskulle syfta

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) syftat
    duskulle ha(va) syftat
    han;honskulle ha(va) syftat
    viskulle ha(va) syftat
    niskulle ha(va) syftat
    deskulle ha(va) syftat

    Conditional

    Present

    jagskulle syfta
    duskulle syfta
    han;honskulle syfta
    viskulle syfta
    niskulle syfta
    deskulle syfta

    Perfect

    jagskulle ha(va) syftat
    duskulle ha(va) syftat
    han;honskulle ha(va) syftat
    viskulle ha(va) syftat
    niskulle ha(va) syftat
    deskulle ha(va) syftat

    Imperative

    dusyfta
    viLåt oss syfta
    nisyfta

    Swedish Dialects of Finland