svika – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of svika

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivesvika
Presentsviker
Pastsvek
Imperativesvik
Supinesvikit

Verbs conjugated like 'svika'

angripa, anrida, anstiga, avdriva, avglida, avgnida, avknipa, avlida, avrida, avskrida, avskriva, avslita, avstiga, avsvida, avvrida, bakvrida, bedriva, begripa, beknipa, bekvida, etc. (List truncated at 20 verbs)

Verbs similar to 'svika'

spika, svida, svikta, svina, svira, vika, avåka, aviga, åvila, avisa,

Translations

  • betray, to deliver into the hands of an enemy
  • betray, to prove faithless or treacherous
  • betray, to violate the confidence of, by disclosing a secret
  • disappoint, to displease by underperforming etc.
  • fail, be negligent

    • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    bedra
    bedraga, förråda, narra, gäcka
    svikta
    tryta
    överge
    strandsätta

    Sample Sentences

    • Annars sviker jag er, men gör jag det, så sviker jag honom. (Nimona)
    • - Jag ska inte svika dig. - Bäst det. - Vi kommer krossa dem. - Ja. (The Dink)
    • Det gjorde de. Ja, det gjorde de. De kommer att svika sitt löfte. (Killers of the Flower Moon)

    Additional Information

    Etymology

    1. runsv. svīk(v)a, fsv. svik(i)a; motsv. fd. swikæ, swigæ (d. svige), nor. svike, fvn. svíkja, fsax. swīkan, mlt. swīken, lt. swiken, ffris. swika, fht. swīhhan, bli matt (mht. swīchen, t. dial. schweichen); jfr äv. feng. swīcan, vandra omkring, ge sig av, svika, sammanställt med lit. svaĩgti, få svindel; till en parallellrot till den rot som föreligger i SVIGA, v.1, SVIKTA, v.1, o. i avljudsförh. till SVEK. — Jfr BESVIKA, SVIKEL, adj., SVIKEN, SVIKLIG, SVIKSAM References: 1
    2. From Old Swedish svīkia, from Old Norse svíkja, from Proto-Germanic *swīkwaną. See: Proto-Germanic '*swīkwaną'.

    Verbs referencing "svika"

    Old English swican.

    Cognates

    See the 4 cognates of svika

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: svikande

    Indicative

    Present

    jagsviker
    dusviker
    han;honsviker
    visvika
    nisvika
    desvika

    Perfect

    jaghar svikit
    duhar svikit
    han;honhar svikit
    viha svikit
    niha svikit
    deha svikit

    Past

    jagsvek
    dusvek
    han;honsvek
    visveko
    nisveko
    desveko

    Pluperfect

    jaghade svikit
    duhade svikit
    han;honhade svikit
    vihade svikit
    nihade svikit
    dehade svikit

    Future

    jagskulle svika
    duskulle svika
    han;honskulle svika
    viskola svika
    niskola svika
    deskola svika

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) svikit
    duskulle ha(va) svikit
    han;honskulle ha(va) svikit
    viskola ha(va) svikit
    niskola ha(va) svikit
    deskola ha(va) svikit

    Conjunctive

    Present

    jagmå svika
    dumå svika
    han;honmå svika
    vimå svika
    nimå svika
    demå svika

    Perfect

    jagmå ha(va) svikit
    dumå ha(va) svikit
    han;honmå ha(va) svikit
    vimå ha(va) svikit
    nimå ha(va) svikit
    demå ha(va) svikit

    Past

    jagskulle svika
    duskulle svika
    han;honskulle svika
    viskulle svika
    niskulle svika
    deskulle svika

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) svikit
    duskulle ha(va) svikit
    han;honskulle ha(va) svikit
    viskulle ha(va) svikit
    niskulle ha(va) svikit
    deskulle ha(va) svikit

    Conditional

    Present

    jagskulle svika
    duskulle svika
    han;honskulle svika
    viskulle svika
    niskulle svika
    deskulle svika

    Perfect

    jagskulle ha(va) svikit
    duskulle ha(va) svikit
    han;honskulle ha(va) svikit
    viskulle ha(va) svikit
    niskulle ha(va) svikit
    deskulle ha(va) svikit

    Imperative

    dusvik
    viLåt oss svika
    nisvik

    Swedish Dialects of Finland