Etymology
1. fsv. supa; motsv. fd. supæ (ä. d. sube), fvn. súpa (nor. supe), mlt., mnl. sūpen (nl. zuipen), fht. sūfan (t. saufen), feng. sūpan (eng. sup, dricka, sörpla); nära besläktat l. etymologiskt identiskt med d. suppe, dricka, sörpla i sig (möjl. lån från sv.) o. i avljudsförh. till SOPPA, sbst.
1, 2, SOPPA, v., samt till d. søbe, supa i sig, nor. nn. søype, sörplande rinna genom ett bottenhål, lt. söpen, låta supa, eng. dial. seep, sila igenom, läcka ut o. sannol. samhörigt med fkyrkslav. sŭsati, suga, till en utvidgning av roten i SUGA, v. — Jfr SOMA, sbst.
1, SOTTA, v., SOVEL, SUDEL, SUKTA, v.
3, SUP, SUPA, sbst., SUPAN, SUPEN, SÖPE References:
1
2. From Old Swedish sūpa, from Old Norse súpa, from Proto-Germanic *sūpaną. See: Old Swedish '
supa', Old Norse '
súpa', Proto-Germanic '
*sūpaną'.
Verbs referencing "supa"
English
sup, German, old spelling
saufen, Bavarian saufa.