In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | ro |
| Present | ror |
| Past | rodde |
| Imperative | ro |
| Supine | rott |
Verbs conjugated like 'ro'
anförtro,
avsky,
avtvå,
bebo,
bero,
beströ,
beså,
bete,
betro,
bo,
bredså,
bry,
eftertrå,
ernå,
fly,
flå,
förebrå,
förespå,
förete,
förmå, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'ro'
bo,
gro,
rå,
roa,
tro,
ära,
be,
bero,
boa,
bre,
Translations
paddle, to propel something through water with a paddle, hands or similar instrument
row, transitive:to propel over water using oars
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Just då han rodde förbi vassen, fick han se något underligt, som låg där.
-
Han rodde dit.
-
De rodde i land och började vandringen från stuga till stuga för att få hjälp till morgonens arbete.
-
Jag ror över med blockena och taljorna i eftermiddag.
-
Mattson slog två halvslag med en fånglina om likets hals, rodde över till nästa ö och socken, gick upp till prästen och sade, att han hade hittat liket nedanför hans strand.
-
nästa dag, då Mattson rodde ut till gäddvassen, låg där en ny gubbe och hoppade i den krabba sjön.
-
Ja— Mattson slog en ända om den siste rödskäggige gubben och rodde över till andra socknen, där prästen naturligtvis måste ta emot kadavret och begrava det— icke på egen bekostnad, utan på socknens.
-
Vi ro ut och lägga rev och nät.
-
De öste och rodde med förenade krafter emot den krabba sjön som slog som med piskklatschar och rök över från för till akter.
-
Dessa sägner lämnade honom aldrig någon ro.
Additional Information
Etymology
1. fsv. ro(a); jfr fd. roo (d. ro), isl. róa (ipf. rera), mlt. rō(j)en, mht. rüejen, feng. rōwan (eng. row); till den ieur. rot som föreligger bl. a. i lat. remus, åra, gr. ἐρέτης, roddare, sanskr. áritram, åra; formen
roda är sannol. bildad till böjningsformer innehållande
d (t. ex. ipf.
rodde) efter mönster av förhållandet mellan verb som
fö(da),
rå(da) o. deras böjningsformer (t. ex. ipf.
födde,
rådde); formen med
d kan äv. ha funnit stöd i t.
rudern, ro (se RODRA), o. RODD. — Jfr PENTEKONTOR, RODER, sbst.
3, RODDARE References:
1 2
2. From Old Norse róa, from Proto-Germanic *rōaną, from Proto-Indo-European *h₁reh₁-. See: Proto-Germanic '
*rōaną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.