Etymology
1. sv. dial. spänna, spjänna, spena, späna, spjena, spjänna; jfr d. spænde, sparka, knuffa (bort) o. d., fvn. spenna (med stark o. svag böjning), sparka, stöta l. hålla bort ngt, stampa på ngt, nor. dial. spenna (med stark o. svag böjning), sparka, röra sig, visa tecken till liv; etymologiskt identiskt med SPJÄRNA; formen
spänna i sv. torde delvis bero på anslutning till SPÄNNA, v.
3; beträffande gränsdragningen mellan SPÄNNA, v.
2, o. SPÄNNA, v.
3, se äv. etymologisk parentes under sistnämnda v. fsv. spänna; motsv. fd. spænna (d. spænde), fvn., nor. dial. spenna, mlt., mht. spennen; kausativum till det verb som föreligger i nor. dial. spanna, fsax. spannan osv. (se SPANNA, v.
3); bet.
I 4
a β ε‘,
b, 6
e, 15 (—20) o.
II kan också (delvis) sammanhållas med SPÄNNA, v.
2, l. förklaras utifrån att SPÄNNA, v.
2, o. SPÄNNA, v.
3 uppfattats ss. samma ord. — Jfr SPÄND, SPÄNN, sbst.
4, SPÄNNANDE, SPÄNNE, SPÄNNING, sbst.
1—2, SPÄNSTIG o. SPINNA, v.
1 sv. slang spänna; av (amerik.) eng. spend, av feng.
spendan (se SPENDA). — Jfr SPÄNN, sbst.
5 References:
1 2 3 4
2. From Old Swedish spänna, from Old Norse spenna, from Proto-Germanic *spannijaną, causative of *spannaną (“to stretch, to span”). Cognate with Danish spænde, and Middle Low German spennen. See: Proto-Germanic '
*spannijaną', Danish '
spænde'.
Verbs referencing "spänna"
Icelandic
spenna, Danish
spænde.