In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | sjunka |
| Present | sjunker |
| Past | sjönk |
| Imperative | sjunk |
| Supine | sjunkit |
Verbs conjugated like 'sjunka'
anbjuda,
anhugga,
anljuda,
ansjuda,
avhugga,
avljuda,
avljuga,
avnjuta,
avsjuda,
avsuga,
behugga,
beljuga,
besjunga,
bjuda,
blodsuga,
dammsuga,
duga,
efterljuda,
eftersjunga,
erbjuda, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'sjunka'
pjunka,
sjunga,
skunka,
smunka,
blunka,
dunka,
flunka,
funka,
glunka,
grunka,
Sample Sentences
-
Vänta, Jesse. Om den här delen sjunker kommer de där nere inte ut !
(Deep Water)
Additional Information
sjunka gå mot botten (särskilt om skadat fartyg)
[x/A sjunker]
Engelsk översättning
sink, go down
Exempel
fartyget sjönk strax utanför kusten---the ship went down somewhere off the
coast
Svenskt uppslagsord
sjunker sjönk sjunkit sjunka verb
ofta med partikel långsamt falla
[A/x sjunker (ner, ihop etc)]
Engelsk översättning
sink, fall, drop
Exempel
han sjönk
ihop på golvet---he sank to the floor
Svenskt uppslagsord
sjunker sjönk sjunkit sjunka verb
minska
[x sjunker]
Engelsk översättning
sink, do down, subside
Exempel
grundvattnet
sjunker---the water table is sinking
priserna på aktier sjönk under måndagen---share prices fell on Monday
sjunkande ålder för rökdebuten---drop in the age at which youngsters start smoking
Etymology
1. fsv. siunka, sv. dial. sjunka, sinka, sjucka; jfr fd. siunkæ (d. synke), fvn. søkkva, nor.
synke, søkke, got.
sigqan, fsax.
sinkan (mlt., lt. sinken), mnl. sinken (holl. zinken), fht. sinkan (mht., t.
sinken), ags. sincan (eng. sink); till den avljudande stam som äv. föreligger i SANK, adj. — Jfr SACKA, v.
1, SÄNKA References:
1
2. From Old Swedish siunka, from Old East Norse *siunkua, from Proto-Germanic *sinkwaną, from Proto-Indo-European *sengʷ- (“to fall, sink”). See: Old Swedish '
siunka', Proto-Germanic '
*sinkwaną'.
Verbs referencing "sjunka"
English
sink, Old English
sincan, German, old spelling
sinken, Danish
synke, Norwegian
synke, Elfdalian
sikka.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.