Etymology
1. , t. ex. Wivallius, Arvidi 1651 =
2. da.
titte. Enl. Jessen Dansk etym. Ordb.
3. (under
titte o.
kige) barnuttal för
kikke,
4. sv.
kika; med i barnspr. vanligt utbyte
5. av
k mot
t. Härför kunde i sin mån
6. tala ä. nsv.
tīta, som 'förutsättes för
7. att Jessens etymologi skall med större
8. sannolikhet kunna tillämpas på
9. svenskan'. Tamm Gr. s. 32. Säkerl. dock
10. i stället av varandra oberoende
11. ljudmålande bildningar, där, såsom
12. Jespersen framhåller i NTfF 4 R 5: 148,
13. i-vokalen är det viktigaste ljudelementet
14. o. konsonanten spelar en mera
15. underordnad roll; jfr enahanda förhållande
16. hos ljudhärmande fågelnamn (se
tärna
17. 2), ävensom t. ex. växlingen
kvittra,
18. ä. nsv.
svitra,
titra. En tredje likartad
19. bildning är det likabetyd. eng.
peep,
20. da.
pippe. Växlingen
titta o.
tita
21. beror liksom den i
kika o. da.
kikke, ty.
22. gucken o. ä. ty.
gugen på ordens
23. ljudsymboliska karaktär.
24. jfr d., nor.
titte, nor. dial. tita, sticka fram, spärra upp; jfr äv. feng. tōtian, titta fram (eng. toot, tout, speja); av ljudsymboliskt ursprung References:
1
25. Probably sound-symbolic child-speak, similar to Danish titte. See: Danish '
titte'.
Verbs referencing "titta"
Danish
titte.