In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | stirra |
| Present | stirrar |
| Past | stirrade |
| Imperative | stirra |
| Supine | stirrat |
Verbs conjugated like 'stirra'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'stirra'
sirra,
dirra,
irra,
kirra,
klirra,
knirra,
kvirra,
pirra,
sira,
sirpa,
Translations
stare, to look fixedly
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Vi ligga på rygg på de av solen värmda klipporna och stirra in i vintergatan och konstatera stjärnfall och försöka sätta oss in i den moderna astronomien.
-
Han stod på sitt gungande iskäl med sin förfärliga börda och stirrade på den slagen av skräck och kritvit i ansiktet.
-
Och stundom kom någon gammal man, som livet straffat, någon nedsölad, gråhårig, flottig, hemsk människotrasa med två avgrunder av elände, som stirrade på oss ur ett härjat ansikte, och sträckte fram en vackert modellerad, smutsig hand efter en allmosa, men likgiltigt— il n’ y a pas de quoi!
Additional Information
Etymology
1. fsv. stira (i bet. 1—2), sv. dial. stira, stirra (i bet. 1—6); jfr fdan. stirre (i bet. 1—2), dan.
stirre, fvn. stíra (i bet. 1—2), nor. dial. stira (i bet. 1—2), stirra, spjärna l. streta (emot), östfris. stiren, bli stel l. hård; sannol. avledn. av det ord (l. den nominalstam) som föreligger i östfris. stir, stelnad, hård; jfr lat. stīria, stelnad droppe, istapp; till den rot som föreligger i sanskr. styāyate, hårdna, o. STEN; formen med
rr möjl. ombildning av den långvokaliska formen (möjl. gm påverkan av sådana bet.-besläktade ord som STARRA, VIRRA, SPÄRRA); bet. 1—2 (o. 6) möjl. uppkomna gm påverkan av det verb som förekommer i fsv. o. sv. dial. stara, stirra (se STARRA); jfr
Envall DalBergslMål. 201 f. (1930). — Jfr STERRA, STIRR, sbst.1—3, STIRRA, v.2
2. sannol. av ljudhärmande urspr., möjl. med anslutning till STIRRA, v.1 References: 1 2
3. From Old Norse stíra.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.