Etymology
1. runsv. styra, fsv.
styra; jfr ä. d. styræ, fvn. stýra, got.
stiurjan, fastställa, påstå, ffris. stiūra, mlt. stūren, fht. stiur(r)en (t. steuern), feng. stiran (eng. steer); till den stam som föreligger i fht. stiura, stöd, avgift, roder (se STYR, sbst.
3, o. STYRE; angående formen
stir- se BESTYRA. — Jfr STYR, sbst.
1—3, -STYR, STYRE, STYRKAKA
2. liksom dan. o. nor.
styre av mlt. utsturen, lt. utstüren, eg.: utsända, utrusta till resa; etymologiskt identiskt med STYRA, v.
1
3. jfr mlt. sturen, motsv. mnl. sturen, fht. stiurren, mht. stiuren; jfr äv. got.
stiurjan, uppställa; samhörigt med STYR, sbst.
3 References:
1 2 3
4. From Old Swedish stȳra, from Old Norse stýra, from Proto-Germanic *stiurijaną. See: Old Swedish '
styra', Proto-Germanic '
*stiurijaną'.
Verbs referencing "styra"
Finnish with old forms
tyyrätä.