Etymology
1. fsv. sta(a)nda, stonda, sta(a), sv. dial. standa, stånda, stå; jfr dels fd. standa, standæ (d. stande), fvn. standa (nor. dial., nyisl.
standa), got., fsax.
standan, ffris. stonda, fht. stantan (mht. standen), feng.
standan (eng. stand), dels rundan. stai, pr. konj., fd. sta(a) (d. stå), nor. (dial.) stå (nor. dial. äv. sta), fsax., mlt. stān, fht., mht. stān, stēn (t. stehen); ytterst till den rot st(h)ā-, stå (o. ställa), som föreligger i lat. sistere, stare, gr. ἵστημι, ἔστην (aorist), kyrkslav. stojǫ, stojati, lit. stóju, ställer mig, fir. ad-tau, -tō, jag befinner mig, är, sanskr tiṣṭhati, āstā (aorist), tochar. B ste, är, o. möjl. hett. ištanta-, dröja, stanna; den germ. formen med dental (samt nasalinskott i pr.-stammen, o. fullstadieformen av roten st(h)ā- i ipf.) sannol. utgående från det adj., urspr. particip till roten st(h)ā-, som föreligger i STA, adj.; kortformen i östnord. o. västgerm. spr. har utvecklats ur den längre formen, sannol. ss. rimbildning till GÅ; åtminstone delvis utgör östnord. STÅ sannol. lån från västgerm. spr.; ipf.-formerna
stog, stogo möjl. sekundärt bildade till den redan i fsv. belagda formen
sto gm analogiverkan från
do: dog(o), dro: drog(o), slo: slog(o), to: tog(o) (ipf. av DÖ resp. DRAGA, v., SLÅ, v., TAGA, v.). — Jfr STA, adj., STAD, sbst.
1, STO, sbst.
2, STOD, sbst.
2, ävensom ETAGE, KONSTANT, adj. o. sbst., KOSTA, v.
2, PRESTERA, RESTERA, v.
1, STAM, sbst.
2, 3, STAM, adj., STATOR, sbst.
1, 2, STATUS, STOJ, interj., STOL, sbst.
2, STOR, adj., STUND, sbst.
1, STUVA, v., STÄNNIKA References:
1
2. From Old Swedish stā, possibly from an unattested eastern Old Norse stá, or via early Middle Low German stān. Both ultimately from Proto-Germanic *stāną, from Proto-Indo-European *steh₂-. Or from earlier Swedish stånda, from Old Swedish staanda, standa, stonda, from Old Norse standa, from Proto-Germanic *stāną, from Proto-Indo-European *steh₂-. In any case from Proto-Indo-European *steh₂-.
3. Compare German stehen, Dutch staan, Danish stå, Norwegian Bokmål stå, English stand, Latin stāre, stō. See: Old Swedish '
sta', Proto-Germanic '
*stāną', Swedish '
stånda', Proto-Germanic '
*stāną', German, old spelling '
stehen', Dutch '
staan', Danish '
stå', Norwegian '
stå', English '
stand', Latin '
stō'.
Verbs referencing "stå"
Danish
stå, Norwegian
stå, Norwegian, nynorsk
stå, German, Pennsylvania
schteh.