Etymology
1. fsv. skriva (äv. med svag böjning); jfr fd. skrive, skriuæ (d. skrive), fvn. skrifa (med svag böjning), nor. dial. skriva (äv. med svag böjning), fsax. skrīƀan (mlt. schrīven), mnl. schrīven (holl. schrijven), ffris. skrīva, fht. scrīban (t. schreiben), ävensom feng. scrīfan (se SKRIFT, sbst.
2); av lat. scribere, nära besläktat med gr. σκαριφάομαι (jfr SKARIFICERA), lätt rispar l. river l. krafsar, drar upp konturlinje(r) o. d., σκαριφεύω, drar upp konturlinje(r) o. d., o. sannol. rotbesläktat med bl. a. fvn. hrífa, kratsa o. d. (se RIVA, v.
2), lett. skrĩpât, (in)ritsa, kratsa o. d., mir. scrīpaid, klöser. — Jfr DESKRIBERA, INSKRIBERA, KONSKRIBERA, PRESKRIBERA, PROSKRIBERA, RESKRIBERA, SKRIBLER, SKRIFT, sbst.
1—2, SKRIPTION, SKRIPTORIUM, SKRIPTUM, SKRIPTUR, SKRIVA, sbst.
2 References:
1
2. From Old Swedish skriva, from Old Norse skrifa, from Proto-Germanic *skrībaną, a late borrowing from Latin scrībō (“write”).
3. Cognate with Danish skrive, Norwegian skriva, skrive, Icelandic skrifa, West Frisian skriuwe, English shrive, Low German schrieven, Dutch schrijven and German schreiben. See: Old Swedish '
skriva', Proto-Germanic '
*skrībaną', Latin '
scrībō', Danish '
skrive', Icelandic '
skrifa', English '
shrive', Low Saxon 'schrieven', Dutch '
schrijven', German, old spelling '
schreiben'.
Verbs referencing "skriva"
Faroese
skriva, Norwegian, nynorsk
skriva, English
shrive, Icelandic
skrifa, Danish
skrive, Norwegian
skrive, Norwegian, nynorsk
skrive, Low Saxon schrieven, Finnish with old forms
skriivata.