Etymology
1. sv. dial. ralla, motsv. nor. dial. ralla; sekundär avljudsbildning till RULLA, v., l. möjl. ljudhärmande bildning av samma slag som l. identisk med RALLA, v.
2 — Jfr RALL, sbst.
2, RALLA, v.
4 fsv. ralla, sv. dial. ralla, springa med skvaller, skrävla, gnola, motsv. d. dial. ralle, sitta o. prata gemytligt, prata högt m. m. (jfr d.
ralle, rossla m. m.), nor. dial. ralla, shetl. rall, mlt. o. holl. rallen, babbla, skvallra, sydt. dial. rallen, prata för mycket, sladdra, om brunstig katt: skrika; av ljudhärmande urspr. liksom BABBLA. — Jfr RALL, sbst.
4, RALLA, sbst.
2, RALLER, RALTA, v.
1 sv. dial. ralla, motsv. nor. dial. ralla, flacka, gå makligt, om barn: stulta; möjl. identiskt med RALLA, v.
2; med avs. på betydelseutvecklingen jfr i så fall PALLRA, v.
2, o. där anförda ord. — Jfr RALTA, v.
2
2. sannol. av skiftande urspr.; möjl. dels identiskt med RALLA, v.
1 2
, dels bildat till RALLKÄRRA, RALLVAGN l. till RALLARE sv. dial. ralla; bildat till RALJERA gm anslutning till RALLA, v.
2 (l. specialanv. av detta verb under anslutning till RALJERA) References:
1 2 3 4 5