låta – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of låta

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivelåta
Presentlåter
Pastlät
Imperativelåt
Supinelåtit

Translations

  • condone, to allow
  • let, to allow
  • ring, to appear to be
  • rest, put into state of rest
  • suffer, become worse

    • Synonyms & Antonyms

    Synonyms

    arrangera
    föranstalta, ombesörja
    ljuda
    klinga
    tillåta
    medge
    utgjuta
    avsöndra

    Sample Sentences

    Additional Information

    låta
    höras, ljuda
    [x låter + SÄTT]

    Engelsk översättning
    sound

    Exempel

    bilen låter som en traktor---the car sounds more like a tractor

    Svenskt uppslagsord
    låter lät låtit låta verb
    verka vara, förefalla
    [A/x låter + PRED]

    Engelsk översättning
    sound

    Exempel

    du låter arg---you sound angry

    Svenskt uppslagsord
    låter lät låtit låta verb
    tillåta, gå med på
    [A låter B + INF]

    Engelsk översättning
    let, allow

    Exempel

    låt mig få se!---let me see!
    jag låter mig inte skrämmas!---I am not going to let myself be frightened!

    Stående uttryck

    låt bli att störa mig! ("sluta med att störa mig")---leave me alone! ("stop bothering me")

    Svenskt uppslagsord
    låter lät låtit låta verb
    se till att (något blir gjort)
    [A låter + INF]

    Engelsk översättning
    have (get) sth. [done]

    Exempel

    han lät renovera lägenheten---he had his flat renovated

    Etymology

    1. fsv. lata; jfr d. lade, nor. late, la (i bet. I), låte (i bet. II), isl. láta, got. lētan, t. lassen, eng. let; rotbesläktat med LAT, adj.1, lat. lassus, trött, o. gr. ληδεῖν, vara trött; sannol. urspr. med bet.: vara slapp l. ovärksam, släppa efter o. d. Formen läta beror på inflytande från pr. ind. sg. läter. Utvecklingen i sv. av bet. I E kan delvis ha ägt rum under inflytande från motsv. anv. av t. lassen. — Jfr BELÅTEN, LÅTERSKEN, LÅTSA References: 1
    2. From Old Swedish lāta, from Old Norse láta, from Proto-Germanic *lētaną, from Proto-Indo-European *leh₁d- (“to let (go), be tired”). The sense “to sound” was also present in Old Norse and can be derived from the sense “to let (sound) go”. See: Old Swedish 'lata', Proto-Germanic '*lētaną'.

    Verbs referencing "låta"

    English let, Alemannic German lah.

    Cognates

    See the 9 cognates of låta

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: låtande

    Indicative

    Present

    jaglåter
    dulåter
    han;honlåter
    vilåta
    nilåta
    delåta

    Perfect

    jaghar låtit
    duhar låtit
    han;honhar låtit
    viha låtit
    niha låtit
    deha låtit

    Past

    jaglät
    dulät
    han;honlät
    viläto
    niläto
    deläto

    Pluperfect

    jaghade låtit
    duhade låtit
    han;honhade låtit
    vihade låtit
    nihade låtit
    dehade låtit

    Future

    jagskulle låta
    duskulle låta
    han;honskulle låta
    viskola låta
    niskola låta
    deskola låta

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) låtit
    duskulle ha(va) låtit
    han;honskulle ha(va) låtit
    viskola ha(va) låtit
    niskola ha(va) låtit
    deskola ha(va) låtit

    Conjunctive

    Present

    jagmå låta
    dumå låta
    han;honmå låta
    vimå låta
    nimå låta
    demå låta

    Perfect

    jagmå ha(va) låtit
    dumå ha(va) låtit
    han;honmå ha(va) låtit
    vimå ha(va) låtit
    nimå ha(va) låtit
    demå ha(va) låtit

    Past

    jagskulle låta
    duskulle låta
    han;honskulle låta
    viskulle låta
    niskulle låta
    deskulle låta

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) låtit
    duskulle ha(va) låtit
    han;honskulle ha(va) låtit
    viskulle ha(va) låtit
    niskulle ha(va) låtit
    deskulle ha(va) låtit

    Conditional

    Present

    jagskulle låta
    duskulle låta
    han;honskulle låta
    viskulle låta
    niskulle låta
    deskulle låta

    Perfect

    jagskulle ha(va) låtit
    duskulle ha(va) låtit
    han;honskulle ha(va) låtit
    viskulle ha(va) låtit
    niskulle ha(va) låtit
    deskulle ha(va) låtit

    Imperative

    dulåt
    viLåt oss låta
    nilåt

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    låta (st.v.)
    lå:t (Pargas ÅB), lå:t(a) (Kimito ÅB, Hitis ÅB, Pojo NL, Snappertuna NL, Kyrkslätt NL, Mörskom NL), lⱺ:t(a) (Finström ÅL, Pargas ÅB), lo:t(a) (Kökar ÅL, Kumlinge ÅL, Brändö ÅL, Iniö ÅB, Finby ÅB, Karis NL, Borgå NL), lå:tt(a) (Kumlinge ÅL), lɷå:t(a) (Kimito ÅB, Dragsfjärd ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Sjundeå NL), le:t (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Larsmo ÖB, Esse ÖB, Munsala ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB, södra Österbotten, Brändö ÅL, Houtskär ÅB, Nagu ÅB, Tenala NL), lå:tt (Öja ÖB, Larsmo ÖB, Esse ÖB, Pedersöre-Purmo ÖB, Nykarleby ÖB, Jeppo ÖB, Munsala ÖB, Kvevlax ÖB, Strömfors NL, Pyttis NL), lⱸ:t (Kronoby ÖB, Björköby ÖB, Iniö ÅB), lä:t (Nykarleby ÖB, Björköby ÖB, Kumlinge ÅL, Tenala NL, Pojo NL, Snappertuna NL, Kyrkslätt NL, Sibbo NL), lⱸit (Kvevlax ÖB, Replot ÖB, Solf ÖB, Kökar ÅL, Nagu ÅB, Pargas ÅB, Kimito ÅB, Finby ÅB, Mörskom NL), lⱸ:tt (Kumlinge ÅL), lⱺ:tt, lä:tt (Sibbo NL), lå:ti (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Terjärv ÖB, Kronoby ÖB, Larsmo ÖB, Esse ÖB, Purmo ÖB, Nykarleby ÖB, Munsala ÖB, Oravais ÖB, Vörå ÖB, Maxmo ÖB, Kvevlax ÖB, södra Österbotten, Nagu ÅB, Kimito ÅB, Finby ÅB, Tenala NL, Snappertuna NL, Sibbo NL, Borgå NL, Mörskom NL), lo:tⱸ (Kökar ÅL, Houtskär ÅB), lå:ttⱸ (Kumlinge ÅL), lⱺ:ti (Pargas ÅB)
    (altern. (Oravais ÖB, mellersta Nyland) (Nyl.I) (Borgå NL) (Nyl.I)).
    Examples
    • kvinnfoḷtjⱸ fɷå: lie:v o lɷåt som di vill (Pörtom ÖB)
    • som inʼ lo:tär fo:r inʼ o:tär (Brändö ÅL, Sideby ÖB, Houtskär ÅB)
    • andra grå:tär o lå:tär när gobbana ⱸ i kri:gⱸ (Tenala NL)
    • håon byrja groå:ta å loå:t illa (Dragsfjärd ÅB)
    • (den skadade råttan) riki (:riktigt) le:t ɷntt (Tenala NL)
    • ja hö:rḍ Bakkas hɷnʼdinʼ i aftos hur hanʼ lⱸt ilʼlʼa (Brändö ÅL)
    • ba:ṇⱸ lⱺ:tär om sⱸ om nⱸ:trⱸn (Björköby ÖB)
    • påikin stö:t sei, men så lå:tär han å åm sei (Kyrkslätt NL)
    • ⱸndrⱸ knarkka o lo:tt so i trⱸstsi (Pedersöre-Purmo ÖB)
    • varjin byrja olva å loå:t (Kimito ÅB)
    • tå korpan lⱺ:tär omm sⱸ bådar ⱸ dø:foḷk (Björköby ÖB)
    • ti knykt toppɷ (:blåntotten) u: stsⱸllɷ so hɷ fik rikti byri lo:t (Terjärv ÖB)
    • (visselpiporna av vass) lⱸ:t iŋga sⱺ mytjø (Houtskär ÅB)
    • nɷ: kɷnd hⱸ lå:t falst hⱸ an spⱸla (Terjärv ÖB)
    • hⱸ lå:tär som to limbɷna prippar ʃi:tar (:lammen släpper lort) po nⱸ:vrⱸ (Nykarleby ÖB)
    • e lå:tär hakkåt tå hande karin taḷar (Kvevlax ÖB)
    • o ⱸ lå:ta noɷ bärgandis grant ⱸd´ⱸ: (Oravais ÖB)
    • ⱸ lie:t so vakaṭ to di sa:ŋg (Malax ÖB)
    • ⱸ lⱺ:tär so fu:ⱹt tⱺ u:vinʼ rɷ:par (Houtskär ÅB)
    • hⱸ lⱸit så illa nä:r ju:lⱸn gni:sla (Strömfors NL)
    • he lå:t knikk knakk knikk knakk (Pedersöre ÖB)
    • mähähähä leit e (Solf ÖB)
    • inʼ li:tinʼ gri:s som lo:tär pi: (Iniö ÅB)
    • do loå:tär såm Haimo soå:gen nä:r do hållär poå: å u:lar (Sjundeå NL)
    • (han var skicklig) ti kunn bⱸrätta o få: dⱸ ti lå:ta (Lemland ÅL)
    • nä:r an spela så lä:t e no så: (Snappertuna NL)
    • han le:t na: ti arg (Vörå ÖB)
    • on lä:t så argär (Snappertuna NL)
    • hⱸ lå:t som hⱸ skɷ ha viri ritti mytsi foḷk tär (Pedersöre ÖB)
    • hästn va dy:r lä:t de på hånåm (Kyrkslätt NL)
    • so ⱸ lⱸ:t som inʼ skⱺ va: po ʃø:nʼ (Iniö ÅB)
    • han lie:t it ɷ:ḷⱸ (Tjöck ÖB)
    • o sⱸdan le:t an assit (:intet) (Lappfjärd ÖB)
    • han lå:tär po a:llå:ton (Sibbo NL)
    • vallbisin lå:tt mⱸ vallhɷ:rni sⱸtt (Strömfors NL)