In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | ha; hava |
| Present | har; haver |
| Past | hade |
| Imperative | ha; hav |
| Supine | haft; hatt |
Verbs conjugated like 'hava'
föreha,
förehava,
ha,
handha,
handhava,
hava,
inneha,
innehava,
omhänderha,
omhänderhava,
Verbs similar to 'hava'
haga,
haja,
haka,
hala,
harva,
hasa,
hata,
håva,
häva,
hiva,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
fsv. hava, motsv. d.
have, ha, isl. hafa, got.
haban, fsax.
hebbian, mnt. hebben, fht. habēn, t.
haben, feng.
habban, eng. have; av ett germ. haƀai-, av omtvistat ursprung; möjl. (trots de svårigheter som den ljudhistoriska förklaringen vållar) besläktat med det likbetydande lat.
habeo (jfr särsk.
KHMeyer i IdgForsch. 35: 224 ff. (1915)) — jfr HAVANDE, p. adj. References: 1Verbs referencing "hava"
German, old spelling haben, Esperanto havi, Elfdalian åvå.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.