Etymology
1. fsv. forbiuþa, motsv. d.
forbyde, isl. fyrirbjóða, got. faúrbiudan, mnt. vorbeden, feng. forbēodan (eng. forbid), fht. firbiotan (t. verbieten). Ordet är, trots sin tidiga förekomst i sv., väl snarast inlånat från mnt. Jfr FÖR-
II 1
a μ References:
1
2. According to NE: From Old Swedish forbiūþa, probably from Old English forbēodan or Old Saxon forbeodan.
3. :According to SAOB online: From Old Swedish forbiuþa, despite its early use in Swedish it is most probable that it is from Middle Low German.
4. :Both ultimately from Proto-Germanic *furibeudaną, from *furi- + *beudaną.
5. :Cognate with Danish forbyde, Norwegian Bokmål forby, Norwegian Nynorsk forby, forbyde, forbyda, Gothic 𐍆𐌰𐌿𐍂𐌱𐌹𐌿𐌳𐌰𐌽 (faurbiudan), English forbid, German verbieten, Dutch verbieden. Equivalent to för- + bjuda. See: Proto-Germanic '
*furibeudaną', Danish '
forbyde', Norwegian '
forby', Norwegian, nynorsk '
forby, forbyde, forbyda', English '
forbid', German, old spelling '
verbieten', Dutch '
verbieden'.
Verbs referencing "förbjuda"
English
forbid, German, old spelling
verbieten, Danish
forbyde, Luxembourgish
verbidden.