Etymology
1. fsv. befala, befalla, befäla, befälla, befola, befolla, bofalla, böfalla (med stark o. svag böjning), liksom d.
befale (med svag, fordom äfv. med stark böjning) af mnt. bevelen (ipf. bevol, bevolde, p. pf. bevolen, bevalen), bevalen, bevolen, bovalen (sistn. former bildade i anslutning till p. pf.), motsv. de starka fsax.
bifelhan, fht. bifël(a)han, öfverlämna, anförtro, gömma, begrafva, mht. bevëlhen, bevelen, t.
befehlen, ags. beféolan, öfverlämna, anförtro; af be- (se BE-) o. ett verb med grundbet. gömma (jfr fsv. fiäla, dölja, gömma, isl. fela, dölja, gömma, anförtro, got.
anafilhan, öfverlämna, anbefalla, samt FJÄLSTER); se för öfr.
Tamm
2. af mnt. bevallen, nnt. befallen; jfr FALLA; se för öfr. nedan. Formen -fält beror på anslutning till BEFALLA, v.1 References: 1 2
3. From Old Swedish befælla, Borrowed from Middle Low German befallen. By surface analysis, be- + falla. Displaced native bjuda in this sense.
Verbs referencing "befalla"
Norwegian befale.