Nominal Forms
Infinitive:
hēta; hæta
Past Participle:
hētin
Present participle:
Cognates
-
Indicative
Present
| iak;iæk | hēter |
| þū | hēter |
| han | hēter |
| vī(r) | hētom |
| ī(r) | hētin |
| þē(r) | hēta |
Preterite
| iak;iæk | hǣt |
| þū | hǣst |
| han | hǣt |
| vī(r) | hǣtom |
| ī(r) | hǣtin |
| þē(r) | hǣto |
Conjunctive
Present
| iak;iæk | hēte |
| þū | hēte |
| han | hēte |
| vī(r) | hētom |
| ī(r) | hētin |
| þē(r) | hētin |
Preterite
| iak;iæk | hǣte |
| þū | hǣte |
| han | hǣte |
| vī(r) | hǣtom |
| ī(r) | hǣtin |
| þē(r) | hǣtin |
Imperative
| þū | hēte |
| vī(r) | hētom |
| ī(r) | hētin |
Verbs similar to 'heta'
beta,
hæta,
hela,
høta,
leta,
reta,
veta,
ælta,
æsta,
æta,
Etymology
From Old Norse heita, from Proto-Germanic *haitaną. See: Old Norse '
heita', Proto-Germanic '
*haitaną'.
Verbs referencing "heta"
Swedish
hetta, Swedish
heta.