Etymology
1. fsv. slängia; jfr fd. slængiæ, slenghe (d. slænge), fvn. sløngva, slyngja, nor.
slenge, nor. dial. slengja, sløngja, lt. slengen, t. dial. (Bayern) schlengen (jfr fht. slangenti, slingrande); kausativ till SLUNGA, v.; ipf.
slang är en sekundär form bildad i analogi med t. ex.
hang av HÄNGA, v., delvis kan formen dock härstamma från fsv.
sliunga (se SLUNGA, v.). — Jfr SLÄNGA, sbst.
1—2, SLÄNGD, SLÄNGEL, SLÄNGIG References:
1
2. Inherited from Old Swedish slængia, from Old Norse slængja (variants: slyngja), causative to Old Norse slængva (sløngva), ultimately from Proto-Germanic *slangwijaną.
3. Compare Old Danish slængiæ → slenghe → Danish slænge → Norwegian (bokmål) slenge, Norwegian Nynorsk slengja, Icelandic slengja. Perhaps with influence from Middle Low German slengen (German (Bavarian) schlengen). See: Old Swedish '
slængia', Old Swedish '
slængia', Proto-Germanic '
*slangwijaną', Danish '
slænge', Norwegian, nynorsk '
slengja', Icelandic '
slengja'.
Verbs referencing "slänga"
English
slang, Icelandic
slengja, Norwegian, nynorsk
slengja, Norwegian
slenge, Danish
slænge.