Etymology
1. jfr d.
riste (ä. d. røste, ruste), nor.
riste; möjl. av mlt. o. lt. rosten (se ROSTA, halstra, steka m. m.). — Jfr RIST, sbst.
3 fsv.
rista (p. pf. rist, i ssgn oprist), runsv.
rista (ipf. risti), sv. dial. rista; jfr rund. rista (ipf. risti), d.
riste (ipf. ristede), isl. rista (ipf. risti) o. mlt. risten; i avljudsförh. till runsv. o. rund. rista (ipf. ræist), fd. rijstæ, isl. rísta (ipf. reist); möjl. rotbesläktat med REPA, v.
2, RITA, v.
2, o. RIVA, v. — Jfr RIST, sbst.
2,
6,
7, RISTA, sbst.
1—2, RISTEL fsv.
rista, sv. dial. rista, resta; jfr fd. ristæ, isl. hrista, fnor. rista, nor.
riste; besläktat med got. afhrisjan, ushrisjan, skaka av, fsax. hrissian, skaka, darra, feng. hrissan, skaka; möjl. rotbesläktat med RIS, sbst.
1; med avs. på formen
rysta jfr fsv. rysta, sv. dial. rysta, rösta, fd. rystæ (d. ryste), samt fgutn. rystr, skakning; möjl. bero formerna med
y på inflytande från RYSKA, v., rycka o. d., eventuellt utgå de dock från ett från
rista etymologiskt skilt ord References:
1 2 3
2. Inherited from Old Swedish rista. Cognate of Icelandic rista. Doublet of rita. See: Old Swedish '
rista', Old Swedish '
rista', Icelandic '
rista'.