In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | bekräfta |
| Present | bekräftar |
| Past | bekräftade |
| Imperative | bekräfta |
| Supine | bekräftat |
Verbs conjugated like 'bekräfta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'bekräfta'
behäfta,
bekräftiga,
berätta,
beträffa,
bearbeta,
bedrämma,
befästa,
befrakta,
befrämja,
befrukta,
Translations
confirm, to strengthen
enforce, to strengthen
admit, to concede as true
confirm, to confer the confirmation
confirm, to assure
verify, to substantiate or prove the truth of something
validate, to render valid
validate, to check the validity of
corroborate, To confirm or support with additional evidence
ratify, give formal consent to
Additional Information
bekräfta intyga, styrka, försäkra
[A/x bekräftar y/ att + Sats]
Engelsk översättning
confirm, corroborate, bear out, substantiate
Exempel
polisen har bekräftat att en undersökning pågår---the
police have confirmed that an investigation is under way
undantaget som bekräftar regeln---the exception which proves the rule
Etymology
1. liksom d. bekræfte, ä. d. äfv. bekraffte, af mnt. bekreften l. (det bl. ngn gg anträffade) t. bekräften; se BE- o. KRAFT; jfr BEKRÄFTIGA o. BEKRÄKTA References:
1
2. From Middle Low German bekreften or German bekräften (rare, more often bekräftigen), from Middle High German bekreften. Equivalent of be- + kraft + -a. The synonym bekräftiga went out of use during the 17th century. Cognate with Danish bekræfte, Norwegian Bokmål bekrefte and Norwegian Nynorsk bekrefte, bekrefta. See: German, old spelling '
bekräften', Middle High German '
bekreften', Danish '
bekræfte', Norwegian '
bekrefte', Norwegian, nynorsk '
bekrefte, bekrefta'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.