In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | villfara |
| Present | villfar |
| Past | villfor |
| Imperative | villfara |
| Supine | villfarit |
Verbs conjugated like 'villfara'
erfara,
fara,
fortfara,
framfara,
förfara,
förfaras,
gala,
genomfara,
lagfara,
nagelfara,
vederfaras,
villfara,
Verbs similar to 'villfara'
tillföra,
villkora,
gillra,
kvillra,
pillra,
sillra,
tillaga,
tilldra,
tillfalla,
tillfoga,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
av t.
willfahren, av mht. willenvāren o. (tidigare) eines willen vāren, eg.: ta hänsyn till l. försöka uppfylla ngns vilja, av fht. wille (se VILJA, sbst.) o. fārēn, trakta efter, besläktat med fāra, försåt, fara o. d. (se FARA, sbst.). — Jfr BEVILLFARA, VILLFARIG, VILLFÄRDIGHET References:
1
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.