Etymology
1. runsv. verða, fsv. varþa, værþa; motsv. fd. worthæ, warthæ ((ä.) d., (ä.) nor. vorde), fvn., nyisl. verða (nor. nn.
verte), got. wairþan, fsax. werđan (mlt. werden), flfrank. werthan (mnl. werden, worden, nl.
worden), fht. werdan (mht., t.
werden), feng. weorþan (ä. eng. worth); till den rot som äv. föreligger i bl. a. lat. vertere, vända, vrida (i pass. verti, bli), fkyrkslav. vrĭtĕti sę, vända sig, sanskr. vártatē, vänder sig; med avs. på formen
vale jfr under BORD, sbst.
1, FJOL, adv., m. fl. — Jfr ANTVARDA, v.
1, BORDVARTS, DIVERTERA, ENORDS, EVERTEBRAT, EVÄRDLIG, INVÄRTES, OVÅLIG, adj.
2, VERTERA, VULEN References:
1
2. From Old Swedish varþa, værþa, from Runic Swedish verða, from Old Norse verða, from Proto-Germanic *werþaną, from Proto-Indo-European *wert-.
3. Cognate with Norwegian Nynorsk verta (“to become”), obsolete Norwegian Bokmål vorde (“to become”), German werden (“to become”), Dutch worden (“to become”) and English worth (“to become”, obsolete verb). See: Old Swedish '
varþa', Proto-Germanic '
*werþaną', Norwegian, nynorsk '
verta', Norwegian '
vorde', German, old spelling '
werden', Dutch '
worden', English '
worth'.
Verbs referencing "varda"
English
worth, German, old spelling
werden, Danish
vorde, Alemannic German
wërde.