Etymology
fsv. svarva, svarva; jfr fd. svarve, svarva (d. svarve), fvn. svarfa, kasta överända, välta, nor.
svarve, svarva, svänga runt; liksom SVARV, sbst.
2 avljudsbildning till det germ. starka v. som föreligger i sv. dial. (Gotland) svärva, avtorka, fvn. sverfa, fila, (nor. nn. sverve, virvla, gå runt), got. af-swairban, fsax. swerban, torka, stryka av, mnl. swerven, irra l. driva omkring (nl. zwerven, dets.), fht. swerban, stryka av (mht. swerben, virvla), feng.
sweorfan, skrubba, fila (eng. swerve, föra åt sidan, vika av); till den rot som äv. föreligger i kymr. chwerfu, virvlande, vridande; i ett flertal sv. dial. (normalt dock inte i gotländska) öppnas a till ä framför r följt av konsonant l. konsonantgrupp, vilket utjämnar skillnaden mellan svarva o. svärva (jfr
VJansson i NordText. 9: 1 ff. (1936)). — Jfr POLUTASVARV, SVARV, sbst.2, SVIRVEL References: 1Verbs referencing "svarva"
Norwegian, nynorsk svarva.