In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | svänga |
| Present | svänger |
| Past | svängde |
| Imperative | sväng |
| Supine | svängt |
Verbs conjugated like 'svänga'
anbeträffa,
anfylla,
angälla,
anhänga,
anmäla,
anringa,
anskälla,
anspränga,
anstränga,
anställa,
ansvälla,
antränga,
antvinga,
avbeställa,
avbringa,
avbygga,
avböja,
avdöma,
avflänga,
avfylla, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'svänga'
slänga,
stänga,
svinga,
avånga,
avgänga,
avhänga,
avsvänga,
blänga,
dänga,
dränga,
Translations
turn, to change one's direction of travel
Sample Sentences
-
Och vi hade inte väl fått ut ankaret, förrän han svängde om som en soldat gör vänster om, och vi fick honom från nordnordost— en Greco Tramontana, säger vi i Medelhavet— hon lade sig på sidan för bara riggen och drev på land— först förlorade vi det ena ankaret och det andra stoppade inte.
-
Vind svänger åt rätt håll och vattnet sjunker, så vi får väl fina vädret rätt vad det är!
Additional Information
Etymology
1. av mlt. (sik) swengen, svänga (sig), motsv. feng. swengan, slå (meng. swenge); jfr got. afswaggwjan, komma att vackla; kausativum till SVINGA, v.
2 — Jfr HIRSCHFÄNGARE, SVÄNG, SVÄNGOM sv. dial. svänga, sannol. uppkommet ur ett svänja (varvid
nj-ljud i vissa dialekter övergått till
ng-ljud o. sålunda sammanfallit med pret. o. sup. av SVÄNGA, v.
1) (se
Hedström SydsmålFolkm. XXXIX f. (1932)) References: 1 2
2. Borrowed from Middle Low German swengen, from Proto-West Germanic *swangijan. Cognate of Old English swenġan, Gothic 𐌰𐍆𐍃𐍅𐌰𐌲𐌲𐍅𐌾𐌰𐌽 (afswaggwjan). Doublet of svinga.
Verbs referencing "svänga"
Finnish with old forms svengata.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.