Etymology
1. fsv. spana (sv. v.), locka l. förleda (till otukt l. stöld), gm att förleda tjänstefolket dra till sig (annans egendom l. boskap); jfr fvn. spaning, lockande, frestande, nor. dial. spana, sträcka, gå styv o. rak, nyisl. spana, spänna, sträcka ut, egga l. hetsa, ävensom fsax. spanan (st. v.), ffris. spåna (st. v.), fht., feng. spanan (st. v.), samtliga: locka, förleda o. d.; jfr äv. fvn. spenja, locka, övertala l. förleda, nor. dial. spenja, dra, sträcka ut, egga l. hetsa till ngt, fht. spanjan, spenjan, locka, förleda, övertala; möjl. rotbesläktat med gr. σπάω, drar, o. SPÄD. — Jfr SPANA, v.
2, SPANNA, v.
3, SPENE fsv. spana; etymologiskt identiskt med SPANA, v.
1 — Jfr SPAN, sbst.
1 References:
1 2
2. Inherited from Old Swedish spana, from Old Norse *spana, from Proto-Germanic *spananą (“to lure, to entice”). Doublet of spänna. Arguably related more distantly to Ancient Greek σπάω (spáō). See: Proto-Germanic '
*spananą', Greek, Ancient '
σπάω'.