In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | skina |
| Present | skiner |
| Past | sken |
| Imperative | skin |
| Supine | skinit |
Verbs conjugated like 'skina'
angripa,
anrida,
anstiga,
avdriva,
avglida,
avgnida,
avknipa,
avlida,
avrida,
avskrida,
avskriva,
avslita,
avstiga,
avsvida,
avvrida,
bakvrida,
bedriva,
begripa,
beknipa,
bekvida, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'skina'
sina,
skena,
skida,
skinna,
skipa,
skira,
skita,
skitna,
skiva,
skona,
Translations
beam, to emit light
blaze, to shine like a flame
gleam, to shine, glitter, or glisten
glimmer, to shine with faint unsteady light
glow, to radiate some emotional quality like light
shine, to emit light
Sample Sentences
-
Men över fjärdarna härute skiner solen, ejdrarna skära diamantskåror i det vita havet, och runt uddarna går sabbiken, som vi måste ha till bete i kväll, när vi lägga långrev för ål.
-
Solen sken och allt lekte för mig.
-
Och solen sken, hästhovarna klapprade, kokotterna drevo förbi i vimlet.
-
Solen sken och bogen spottade skum.
Additional Information
skina lysa, stråla; blänka
[A/x skiner]
Engelsk översättning
shine, blaze, gleam; glare
Exempel
solen sken från en molnfri himmel---the sun glared down from a cloudless sky
en skinande
blank kastrull---a shiny bright saucepan
skina av glädje---beam with pleasure
Etymology
1. fsv. skina, skyna; jfr fd. skinæ, skynæ, skinne, skænæ (ä. d. sken(n)e, d.
skinne), fvn. skína, nor.
skinne, got.
skeinan, fsax. scīnan (mlt. schīnen, lt. schinen), fht. scīnan (mht. schīnen, t.
scheinen), feng. scīnan (eng. shine); till den ie. rot som föreligger bl. a. i kyrkslav. sijati, glänsa, lysa, gr. σκηνή (se SCEN) o. i SKEM, SKIR, adj., m. fl. — Jfr SKEN, sbst.
1, SKENA, v.
4 References:
1
2. From Old Swedish skīna, from Old Norse skína, from Proto-Germanic *skīnaną. See: Old Swedish '
skina', Proto-Germanic '
*skīnaną'.
Verbs referencing "skina"
Luxembourgish
schéngen.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.