In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | skada |
| Present | skadar |
| Past | skadade |
| Imperative | skada |
| Supine | skadat |
Verbs conjugated like 'skada'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'skada'
oskada,
skåda,
skaka,
skala,
skalda,
skapa,
skara,
skava,
skeda,
skida,
Translations
affect, to infect or harm
damage, to make something less intact or even destroy it; to harm or cause destruction
harm, cause damage
hurt, to cause physical pain and/or injury
injure, to wound or cause physical harm
injure, to cause damage or impair
tarnish, to compromise, damage, soil, or sully
wound, hurt or injure
Additional Information
skada skadar skadade skadat skada(!) verb
göra illa, såra; vara till skada för (bildligt "förstöra")
[A/x skadar B/y]
Engelsk
översättning
injure, hurt; damage; harm; impair, be detrimental to, prejudice
Exempel
hon har skadat sig i foten---she's hurt her foot
hennes anseende skadades---her reputation was damaged
ett svårt skadat djur---a badly wounded animal
Stående uttryck
det skadar inte
att ("man kan gott") försöka igen---it won't hurt ("it would be worth") trying again
Etymology
1. fsv. skaþa; jfr fd. skathæ (d. skade), nor.
skade, fvn. skaða, fsax. scaðon (mlt., lt. schaden), mnl., holl.
schaden, ffris. skathia, fht. skadōn, skadēn (mht., t.
schaden), feng. sceaþian; till SKADA, sbst.; ett till samma rot hörande starkt verb föreligger i feng. sceaþan o. got. skaþjan; med avs. på böjningsformerna
skadde,
skatt,
skadd jfr fsv. skadde, ipf., skadder, p. pf., fvn. skeðja (ipf. skaddi) o. feng. sceþþan (ipf. sceþede); p. pf.-formen
skadden beror sannol. på anslutning till p. pf. av starka vb. — Jfr SKADLIG References:
1
2. From Old Swedish skaþa, from Old Norse skaða, from Proto-Germanic *skaþōną. Cognate to English scathe. See: Old Swedish '
skaþa', Proto-Germanic '
*skaþōną', English '
scathe'.
Verbs referencing "skada"
English
scathe.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.