Etymology
1. fsv. sätta, äv. säta (ipf. sätte); motsv. fd. sætæ, ä. d. sætte, fvn. sætta; avledn. av det sbst. som föreligger i fsv. sat, sät, fred, förlikning, motsv. fvn. sátt, sǽtt, dets., avledn. av SÅT, adj.; verbet har i nysv. anslutits till SÄTTA, v.
3 (jfr inf.
sättia, ipf.
satte, sup.
satt) runsv. satido, p. pf., fsv. sätia (ipf. satte, sätte); motsv. fd. sætt (d. sætte), fvn. setja, nor. dial. setja, got.
satjan, fsax. settia, mlt. setten, flfrank. settan (nl. setten), fht. sezzen (mht. o. t.
setzen), feng.
settan (eng. set); kausativum till SITTA, v.; jfr find. sādáyati, sätter, fkyrkoslav. saditi, sätta, fir. ad-suidem, vi uppskjuter. — Jfr SÄTT, sbst.
1, 4—6, SÄTTA, sbst.
1, 3, SÄTTA, v.
2, SÄTTLING, SÄTTNA, SÄTTS-, SÄTTSLIG References:
1 2
2. From Old Swedish sætia, from Old Norse setja, from Proto-Germanic *satjaną. Cognate with English set. See: Old Swedish '
sætia', Proto-Germanic '
*satjaną', English '
set'.
Verbs referencing "sätta"
English
set, Norwegian
sette, Old English
settan.