Etymology
1. runsv. sægia, fsv.
sighia, säghia, sygia, seghia, sija, sæia; jfr fd. sie, sighæ, sighiæ, sey(i)æ (d. sige), fvn. segja, nor. nn. seie, nor. bm.
si, fsax.
seggian, mlt. seggen, segen, mnl. seggen, segen, siggen (nl. zeggen), feng. seçgan (eng. say), jfr äv. fht. sagēn (mht. o. t.
sagen) mnl. sāghen; rotbesläktat med lat. inseque, imper., säg fram, berätta, gr. ἐν(ν)έπειν, säga, berätta, lett. sèkti, berätta, lit. sakýti, säga, o. SE; formen
säga är en analogisk ombildning av
säja, verbet har i de nord. spr. tidigt analogiskt ombildats från ja-verb till e-verb under påverkan av motsatsordet TIGA (se
OMezger i ANF 1940, s. 209 ff.). — Jfr LEDSAGA, MOTSÄGA, v., OEMOTSAGD, OEMOTSÄGLIG, OSÄGLIG, SAGA, SAGEN, SEKVENT, SÄGD, SÄGEN, SÄGESMAN References: 1
2. From Old Swedish sæghia, sighia, from Old Norse segja, from Proto-Germanic *sagjaną, ultimately from Proto-Indo-European *sekʷ-. Cognate with Norwegian Bokmål si, Norwegian Nynorsk seie, Danish sige, German sagen and English say. See: Old Norse 'segja', Proto-Germanic '*sagjaną', Norwegian 'si', Norwegian, nynorsk 'seie', Danish 'sige', German, old spelling 'sagen', English 'say'.
Verbs referencing "säga"
English say, German, old spelling sagen, Alemannic German säge, German, Pennsylvania saage.