In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | rucka |
| Present | ruckar |
| Past | ruckade |
| Imperative | rucka |
| Supine | ruckat |
Verbs conjugated like 'rucka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'rucka'
bucka,
ducka,
gucka,
hucka,
jucka,
kucka,
mucka,
nucka,
pucka,
racka,
Translations
Sample Sentences
-
Han försökte rucka på stenarna i muren för att se om någon satt löst och dolde ett gömställe (He tried to move the rocks in the wall to see if any of them was loose and concealed a hiding place)
-
rucka på sina principer (compromise one's principles)
-
Han går inte att rucka på (He can't be budged (won't change his mind))
Additional Information
rucka ändra (lite), rubba
[A ruckar på x]
Engelsk översättning
alter, adjust
Exempel
det går inte att rucka på hennes idéer---her ideas cannot be changed
Etymology
1. sv. dial. rucka, rocka, flytta, vagga; jfr dan. o. nor.
rokke, feng. roccian, meng. rocken, eng. rock; till den stam som (omljudd) föreligger i RYCKA. — Jfr OROCKLIG, RUCKA, v.
2, RUCKLA, v.
2—3, RUGGA, v.
1
2. sannol. (delvis med anslutning till RUCKA, v.
1) av lt. o. ä. t.
rucken, sidoform till t. rücken (se RYCKA) References:
1 2 3
Verbs referencing "rucka"
Finnish with old forms
rukata.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.