Etymology
1. fsv. röghia, anklaga, klandra, angiva, yppa; motsv. isl. rǿgja, anklaga, baktala m. m., nor. dial. røyja, anklaga, baktala, sladdra, got. wrōhjan, anklaga, beskylla, fsax. wrōgian, anklaga, beskylla (mlt. wrōgen), mnl. wroegen, anklaga, avslöja, ådagalägga m. m. (holl. wroegen), ffris. wrēia, anklaga, fht. ruogen, anklaga (t. rügen), feng. wrēgan, anklaga, upphetsa (jfr eng. bewray, yppa m. m.); sammanhörande med isl. róg, förtal, tvist, got. wrōhs, mlt. wrōge, wrōch, mnl. wroege, ffris. wrēie, mht. rüege, alla med bet.: anklagelse m. m.; av omstritt urspr.; formerna med
d sannol. hypersvecistiska skrivningar, uppkomna sedan denna konsonant i sådana ord som RÖDJA, v.
2 (se RÖJA, v.
3) i vissa trakter försvunnit i uttalet fsv. rydhia, rödhia, sv. dial. rydda (Gotl.), röa, röde, röja m. m.; motsv. fd. ryddæ (d. rydde), isl. ryðja, möjl. äv. feng. ryddan (i ssgn āryddan, plundra); jfr fsax. rodon, mlt. o. mnl. roden, ffris. rothia, mht. (från mellantyskt område) roten, roden (varav t.
roden, äv. rotten), samtliga i bet.: göra odlingsbar l. röja bort o. d.; i avljudsförh. till RYD, sbst., o. sannol. mht. riuten, göra odlingsbar, röja bort; formen
röja har sannol. upptagits från dialekter med bortfall av dentalen, varefter anslutning i fråga om böjning skett till verb av typen BÖJA, PLÖJA (jfr
WÅkerlund i NysvSt. 1933, s. 61 ff.). — Jfr RÖJA, sbst.3, RÖJSEL
2. etymologiskt identiskt med ROJA. — Jfr RÖJSTAKE, RÖJSTOCK References: 1 2 3 4
3. From Old Swedish rydhia, from Old Norse ryðja, from Proto-Germanic *rudjaną. See: Proto-Germanic '*rudjaną'.
Verbs referencing "röja"
Old English wregan, Icelandic rægja.