mörkna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of mörkna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivemörkna
Presentmörknar
Pastmörknade
Imperativemörkna
Supinemörknat

Translations

  • darken, to become darker (less bright)
  • darken, to become dark(er) in colour
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Hans kajutventil mörknade efter några minuter.
    • Allt mörknar, och trädens löv hänga slappa och trötta, men deras teckning är vacker.
    • Nere åt havet till blixtrar Svenska Högarna, när det mörknar, och i luften gå ljus från fyrar, vilkas namn jag glömt.

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. myrkna; jfr d. mørkne, isl. myrkna; avledn. av MÖRK, adj. References: 1
    2. mörk + -na

    Verbs referencing "mörkna"

    English mirken.

    Cognates

    See the 4 cognates of mörkna

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: mörknande

    Indicative

    Present

    jagmörknar
    dumörknar
    han;honmörknar
    vimörkna
    nimörkna
    demörkna

    Perfect

    jaghar mörknat
    duhar mörknat
    han;honhar mörknat
    viha mörknat
    niha mörknat
    deha mörknat

    Past

    jagmörknade
    dumörknade
    han;honmörknade
    vimörknade
    nimörknade
    demörknade

    Pluperfect

    jaghade mörknat
    duhade mörknat
    han;honhade mörknat
    vihade mörknat
    nihade mörknat
    dehade mörknat

    Future

    jagskulle mörkna
    duskulle mörkna
    han;honskulle mörkna
    viskola mörkna
    niskola mörkna
    deskola mörkna

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) mörknat
    duskulle ha(va) mörknat
    han;honskulle ha(va) mörknat
    viskola ha(va) mörknat
    niskola ha(va) mörknat
    deskola ha(va) mörknat

    Conjunctive

    Present

    jagmå mörkna
    dumå mörkna
    han;honmå mörkna
    vimå mörkna
    nimå mörkna
    demå mörkna

    Perfect

    jagmå ha(va) mörknat
    dumå ha(va) mörknat
    han;honmå ha(va) mörknat
    vimå ha(va) mörknat
    nimå ha(va) mörknat
    demå ha(va) mörknat

    Past

    jagskulle mörkna
    duskulle mörkna
    han;honskulle mörkna
    viskulle mörkna
    niskulle mörkna
    deskulle mörkna

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) mörknat
    duskulle ha(va) mörknat
    han;honskulle ha(va) mörknat
    viskulle ha(va) mörknat
    niskulle ha(va) mörknat
    deskulle ha(va) mörknat

    Conditional

    Present

    jagskulle mörkna
    duskulle mörkna
    han;honskulle mörkna
    viskulle mörkna
    niskulle mörkna
    deskulle mörkna

    Perfect

    jagskulle ha(va) mörknat
    duskulle ha(va) mörknat
    han;honskulle ha(va) mörknat
    viskulle ha(va) mörknat
    niskulle ha(va) mörknat
    deskulle ha(va) mörknat

    Imperative

    dumörkna
    viLåt oss mörkna
    nimörkna

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    mörkna (v.I)
    mörkn (Pedersöre-Purmo ÖB, Munsala ÖB), mörn (Esse ÖB), mørkn (Vörå ÖB, Björköby ÖB), mörkkⱸn (Närpes ÖB), mörkna (Pargas ÅB, Kimito ÅB, Kyrkslätt NL, Sibbo NL), mörkän (Houtskär ÅB), mörkn(a) (Finby ÅB, Tenala NL), mørkn(a) (Bromarv NL), myrkn(a) (Tenala NL)
    , vanl. impers. : bli mörkt, bli mörkare; skymma. (Allm.) ; i förb. med av el. bort , ds. (Närpes ÖB, Nagu ÅB) ; äv.: hopa sig moln. (Närpes ÖB, Kumlinge ÅL) ; i förb. med avII 11 , om havsyta: lugna sig o. synas bli mörkare;
    Examples
    • ⱸ mørknar nø alt va ⱸ hindar (Björköby ÖB)
    • he tåo ti mörkna på kvälln (Kimito ÅB)
    • kḷokkɷn va ⱸlva so byrja an mörkn å: (Munsala ÖB)