In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | kränga |
| Present | kränger |
| Past | krängde |
| Imperative | kräng |
| Supine | krängt |
Verbs conjugated like 'kränga'
anbeträffa,
anfylla,
angälla,
anhänga,
anmäla,
anringa,
anskälla,
anspränga,
anstränga,
anställa,
ansvälla,
antränga,
antvinga,
avbeställa,
avbringa,
avbygga,
avböja,
avdöma,
avflänga,
avfylla, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'kränga'
dränga,
klänga,
kränka,
kringa,
skränga,
tränga,
vränga,
avkränga,
blänga,
brånga,
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Fartyget krängde åt babord (The ship heeled to port)
-
Han krängde på sig våtdräkten (He squeezed himself into the wetsuit / wrangled into the wetsuit)
-
Hon krängde på sig ryggsäcken (She hoisted the backpack onto her back)
-
Han krängde av sig sin trikå (He peeled himself out of his tights)
-
kränga ett däck på en fälg (put a tire on a rim)
Additional Information
Etymology
1. fsv. krängia, motsv. d. krænge, nor. krengja, nt. o. holl.
krengen, lägga (fartyg) på sidan, lägga sig på sidan (om fartyg); av ett urgerm. krangian, kausativum till ett kringan, böja sig; jfr feng. cringan, falla (i strid), dö; jfr KRING, prep. o. adv.; i bet. 5 o. 6 är ordet lånat från nt. o. holl. uppkommet ur KLÄNGA, v.
1, uttalat med ”tjockt” 1 (jfr
krase vid sidan av KLASE m. fl.); ofta sammanblandat med o. svårt att skilja från KRÄNGA, v.
1 References:
1 2
2. From Old Swedish krängia, from Old Norse krinkr, from Proto-Germanic *kringaz (“circle, ring”).
Verbs referencing "kränga"
English
cringe, Danish
krænge.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.