Etymology
1. fsv.
antvardha, -vordha,
2. andvarþa = fno.
andvarða, fda.
3. andvordhæ, da.
antvorde; åtminstone
4. delvis beroende på inverkan från mlty.
5. antwarden, avledn. av fsax.
andward,
6. närvarande, ags.
andweard ds., även:
7. mitt emot varande, i avljudsförh. till
8. got.
andwairþs, närvarande, jfr isl.
9. ǫndverðr, ǫndurðr, mitt emot stående,
10. börjande, fgutn.
af andverþu, i början,
11. ävensom sv.
Antvarden, namn på två nära
12. varandra belägna sjöar i Klm. 1. (se
13. närmare förf. Sjön.); av
and-, emot (se
14. an- 2), o. en bildning av stammen i
15. varda, lat.
vertere, vända. — Att döma
16. av den nsv. formen med
-a- har ordet
17. två gånger inlånats el. rönt påverkan
18. från lty. — Formellt samma ord, men
19. till betyd, påverkat av mlty.
20. antworden, svara = ty.
antworten (till
ord),
21. är mlty.
antwarden, svara, varav fsv.
22. antvarda ds.
23. fsv. an(d)varþa, -vordha, antvardha, -vordha; jfr fd. andvordhæ, d. antvorde, fnor. andvarða, äfvensom mnt. antwarden med sidoformerna antwerden o. antworden (jfr under ANTVARDA, v.
2), göra närvarande, öfverlämna; jfr äfv. ä. t.
antworten, öfverlämna. Ovisst är, huruvida ordet är en inhemsk (öst)nordisk motsvarighet till l. ett lån af det mnt. verbet; i hvarje fall beror det jämförelsevis sent uppträdande -t i prefixet på mnt. inflytande. Det mnt. ordet är en afl. af fsax. andward, närvarande, eg. vänd emot, midt emot varande, motsv. got. andwaírþs, närvarande, ags. andweard, midt emot varande, närvarande, äfvensom (med ngt olika betydelseutveckling) isl. ǫndverðr, ǫndurðr, stående (ss. fiende) midt emot (ngn), framtill l. i spetsen befintlig, börjande, o. fgutn. af andverþu, i början. Första ssgsleden är and- (se AN-, prefix
2) o. senare leden en med lat. vertere, vända (jfr VARDA, VART), sammanhängande bildning. Möjl. föreligger denna bildning enkel i fsv. varþa i bet. öfverlämna, gifva, hvilket i så fall urspr. skulle hafva varit ett annat ord än det varþa som i nysv. blifvit VÅRDA. Att, i likhet med hvad tidigare skett, fatta ordet ss. en ssg med sistnämnda verb, torde vara oriktigt. — Böjningsformerna
-varde,
-vardhe (se ofvan) äro förkortningar af samma art som
tiondel (af
tiondedel) m. fl.; jfr fsv. ipf. antwardhe (anträffadt en gång), äfvensom ä. d. ipf. antuorde, mnt. antwarde, -worde fsv. antwardha, svara, ansvara, af mnt. antwarden, antwerden, som sammanfallit med ett mot got. andwaúrdjan, t.
antworten, svara, svarande antworden, hvarigenom förstnämnda former kommit att användas äfv. i bet. svara, ansvara för (liksom å andra sidan antworden i bet. öfverlämna); jfr ä. d. antvorde, t.
antworten, äfvensom ANTVORT References:
1 2