Nominal Forms
Infinitive:
valda
Past Participle:
valdit
Present participle:
Cognates
-
Indicative
Present
| iak;iæk | valder |
| þū | valder |
| han | valder |
| vī(r) | valdom |
| ī(r) | valdin |
| þē(r) | valda |
Preterite
| iak;iæk | valt |
| þū | valst |
| han | valt |
| vī(r) | vultom |
| ī(r) | vultin |
| þē(r) | vulto |
Conjunctive
Present
| iak;iæk | valde |
| þū | valde |
| han | valde |
| vī(r) | valdom |
| ī(r) | valdin |
| þē(r) | valdin |
Preterite
| iak;iæk | vulte |
| þū | vulte |
| han | vulte |
| vī(r) | vultom |
| ī(r) | vultin |
| þē(r) | vultin |
Imperative
| þū | valde |
| vī(r) | valdom |
| ī(r) | valdin |
Verbs similar to 'valda'
falda,
halda,
valla,
elda,
falla,
gælda,
gala,
gialda,
gilda,
halla,
Etymology
From Old Norse valda, from Proto-Germanic *waldaną. See: Proto-Germanic '
*waldaną'.
Verbs referencing "valda"
Swedish
vålla.