In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | tränga |
| Present | tränger |
| Past | trängde |
| Imperative | träng |
| Supine | trängt |
Verbs conjugated like 'tränga'
anbeträffa,
anfylla,
angälla,
anhänga,
anmäla,
anringa,
anskälla,
anspränga,
anstränga,
anställa,
ansvälla,
antränga,
antvinga,
avbeställa,
avbringa,
avbygga,
avböja,
avdöma,
avflänga,
avfylla, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'tränga'
dränga,
kränga,
stränga,
träna,
trängas,
trängta,
tränsa,
vränga,
antränga,
avtränga,
Translations
cut, to enter a queue in a wrong place
squeeze, to fit into a tight place
shoehorn, to use a shoehorn
dislocate, to put something out of its usual place
Sample Sentences
-
tränga in (penetrate (push in))
-
att trängas (to cram together as a group of people, to force one's way)
-
De trängs bak i bilen (They're crammed ("are cramming/pressing") in the back of the car)
-
Sluta trängas! (Stop jostling/cramming (yourself in)!)
-
att tränga ut (to crowd out)
-
Hären trängde fram genom fiendens territorium (The army pressed forward through enemy territory)
-
Han trängde sig fram genom folkmassan (He jostled his way through the crowd ("pressed himself forth"))
-
Tränga sig på (force oneself upon, intrude, obtrude)
Additional Information
Etymology
1. fsv. þrængia, tränga, trycka, tvinga; jfr d. trænge, mlt., mht. drengen, t.
drängen; iterativ-intensiv l. kausativ till ett germ. verb motsv. fvn. þryngva, tränga, tränga sig, fsax.
thringan, t.
dringen; jfr TRÅNG, adj. o. sbst.; av ovisst ursprung. — Jfr BETRÄNGD, TRÄNGSEL References:
1
2. From Old Swedish þrængia, from Old Norse þrøngva, from Proto-Germanic *þrangwijaną (“to press, to push”). See Danish trenge, Norwegian Bokmål trenge, Norwegian Nynorsk trenga, Icelandic þröngva. See: Old Swedish '
þrængia', Proto-Germanic '
*þrangwijaną', Danish '
trenge', Norwegian '
trenge', Norwegian, nynorsk '
trenga', Icelandic '
þröngva'.
Verbs referencing "tränga"
Danish
trænge.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.