Etymology
1. sv. dial. svimma, svömma, motsv. fd. suemme (d. svømme), fvn. svim(m)a, fsax.
swimman (mlt. o. lt. svemmen), mnl. suimmen, zwimmen (nl. zwemmen), fht. swimman (mht. swimmen, t.
schwimmen), feng.
swimman (eng. swim); i avljudsförh. till SUND, sbst.
2, o. fvn. symja, simma; etymologiskt identiskt med SIMMA, v.
1 — Jfr SVIMMA, v.
3, SVIMRA, SVÄMMA, v. fsv. svima, swymma, sv. dial. svimma, äv.: sväva; motsv. ä. d., d. dial. svime, svimme, nor.
svime, driva omkring, vimsa, svimma, mlt. svīmen, vara yr, svimma, mht. swīmen, röra sig hit o. dit, svaja; till den stam som föreligger i fsv. svime, svimning (se SVIMMA, sbst.). — Jfr SVEMMA, SVIMLA, SVIRA, v.
2
2. etymologiskt identiskt med SVIMMA, v.
1 References:
1 2 3
3. From Middle Low German swimen, from Proto-Germanic *swīmaną (“to sway, to swoon”). Cf. Danish and Norwegian Bokmål besvime, Norwegian Nynorsk svima av, English sweem, Dutch zwijm. See: Proto-Germanic '
*swīmaną', Norwegian '
besvime', Norwegian, nynorsk '
svima av', English '
sweem'.