Etymology
1. , Asteropherus 1609:
räckor,
2. Spegel 1685:
räkior = no.
ræka, da.
reje,
3. ett speciellt nord. ord, som snarast, med
4. Mikkola Ark. 19: 325 f., lånats från ett
5. slaviskt (östersjövendiskt) *
rēk =
6. kas-sub.
rēi̯k, kräfta = fslav.
rakŭ, alltså
7. med samma betyd.-skiftning som i lty.
8. krevet, kräfta, o. f ra.
crevette, räka.
9. Delvis annorlunda Tamm Gr. s. 24. -
10. Bohusl.
räk, smådjur som fisken följer
11. nära vattenytan, no.
rekje, hör däremot
12. till
vräka i betyd, 'driva'.
13. fsv. räka (ipf. rak), driva l. vräka (bort l. ut), sv. dial. räka, reka (ipf. rak l. räkte m. fl. former); möjl. av dubbelt urspr., dels etymologiskt identiskt med VRÄKA (jfr fgutn. reka, nor. dial. reka, isl. reka, driva), dels besläktat (möjl. etymologiskt identiskt) med RÄKA, v.
3 (jfr med avs. på bet. RAKA, v.
3, o. RAKA, v.
4). — Jfr RAKHUS, RÄK, RÄKA, sbst.
1, RÄKARE sv. dial. (Gotl.) räka, motsv. got.
rikan, hopa, samla, mht. rechen, krafsa ihop m. m., i avljudsförh. till RAKA, v.
3 — Jfr -RÄKA, sbst.
2 o. RÄKA, v.
2 References:
1 2 3