Etymology
1. = fsv., isl. = da.
koste, från
2. mlty.
kosten = mhty., ty., av mlat.
3. costare (fra.
coûter, eng.
cost), av lat.
4. constare, till
stare, kosta, egentl.: stå (se
5. stå); jfr sv.
komma att stå någon
6. dyrt, stå i ett visst pris osv.
7. fsv. kosta, pröva, sätta på prov, anstränga, ”fresta på”, anstränga sig, motsv. fsax. o. fht. kostōn, pröva, anstränga (varav mnt., mht. o. t.
kosten, smakande pröva, smaka), feng. costian, pröva, mönstra; avledn. av KOST, sbst.
1 Av den nuvarande språkkänslan anslutes verbet till KOSTA, v.
2 fsv. kosta, motsv. d.
koste, isl. kosta, av mnt. kosten l. meng. costen (varav eng. cost), liksom mht. kosten (varav t.
kosten) av ffr.
coster, couster (varav fr. coûter) l. mlat. costare, av lat. constare, av com (se KON-) o. stare, stå, stå i visst pris, kosta (se STÅ). — Jfr KOST, sbst.
3, KOSTLIG References:
1 2
8. From Old Norse kosta, from Middle Low German [Term?], from Latin constare. See: Latin '
constare'.
Verbs referencing "kosta"
Finnish with old forms
kustantaa.